Du är tänkt att vara med.

 

Så här står i Domarboken kapitel 6.

 

Bruka den kraft du äger. 

När jag läste kyrkoårets texter för den 

här söndagen var det Moseboken jag 

fastnade hos i mina tankar.

Då när Abraham fick möta Herren.

Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund,
där han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast.
Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. Då han fick
syn på dem skyndade han sig emot dem från tältöppningen och
bugade sig till jorden och sade: "Herre, om jag har funnit nåd
för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. Låt mig hämta lite vatten,
så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. Jag skall
också hämta ett stycke bröd, så att ni kan styrka er innan ni går
vidare, när ni nu har tagit vägen förbi er tjänare." De sade:
"Gör som du har sagt." Abraham skyndade sig in i tältet till
Sara och sade: "Skynda dig att ta tre sea-mått fint mjöl, knåda
det och baka brödkakor!" Själv sprang Abraham bort till boskapen
och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som
skyndade sig att tillreda den. Sedan tog han gräddmjölk, söt mjölk
och kalven han låtit tillreda och satte fram det åt dem. Och han stod
hos dem under trädet medan de åt.
1 Mos.18:1-8

 

Jag gjorde tidigare än jag brukar ett klipp på
youtube. Det är inte så många som hittar dit,
men en länk kommer i morgon. Nu får du istället
läsa vad jag försöker säga.

Vi möter Abraham. Han får möta Herren på
dagen när det var som hetast.

Det verkar som om den informationen var
viktig…

Det kanske var en stund då man var mest
tänkt att bara vara stilla? En ganska oväntad
stund till besök?

Jag börjar tänka på att Gud kan möta oss
i det oväntade. Då när vi kanske inte väntar
oss det. Gud är där.

Om du får vara med om ett sånt möte,
kanske är det en sång, kanske ord du hör
eller läser… Önskar dig och mig många
sådana stunder. Kanske kan ett tips vara
att skriva ned händelsen för att låta den
vara viktig?

Tänker också mycket på att Abraham
var vaken på att det ju var besök från
Herren. Jag önskar oss vara vakna och
beredda.

Abraham fylldes av vilja att göra något.
Herren som var på besök uppmuntrade
honom att göra.

Jag tänker på att Gud uppmuntrar dig
och mig till att tjäna Honom. 

Jag kan dock inte stanna vid att låta
dig tro att jag menar att bara när vi
GÖR duger vi. Gud älskar oss för dem
vi ÄR.

Jag lägger också märke till att Abraham
inte står själv i sitt tjänande. Han tar hjälp
av Sara och han tar hjälp av sina tjänare.

Du och jag är inte tänkta att stå i tjänst
själva. Vi behöver varandra.

Tack att jag fick skriva. I morgon kommer
länken till klippet.
 

 

Idag är det pingstdagen. Dagen som man firar 

att Den helige Anden kom till oss. Kom till dig 

och till mig. 

 

Jag har valt att dela några av orden med 

översättning från Svenska Kärnbibeln. 

Där ger de mer förklaringar till orden 

som skrivs. 

 

Det är när Jesus ropar (ja Han tyckte och 

tycker att det är ett viktigt budskap att höra)

om att om någon är törstig är vi välkomna att

komma till Honom. 

 

"Om någon är törstig, låt honom komma gång 

på gång till mig och dricka! Den som kontinuerligt 

tror på (litar, lutar sig emot) mig,  från hans innersta 

ska det, som skriften säger, ständigt forsa fram 

strömmar av levande vatten.”

Joh.7:37-38

 

Jag kan se ”beslut” när jag läser. Att ta beslut och

säga ”Ja Jesus jag är törstig, ja Jesus, jag behöver 

Dig”. 

 

Jag tyckte om orden ”kontinuerligt tror på”. Det 

handlar alltså inte om att bara ibland tro. Då när 

jag känner för det eller tycker det passar. Nej, alltid. 

 

Jag kan försöka tänka mig in i att det ju inte alls

är lätt att alltid tro. Det kan finnas en hel del man 

undrar över. 

 

Men ändå… tänk gärna på det där med att ta beslut.

Ja jag beslutar mig för att söka Dig Jesus och tro på

Dig Jesus. Jag försöker alltid. 

 

Jag vill tro på att Du har liv för mig. 

 

Visst är det också mycket skönt och vilsamt att 

de förklarar” att tro” med att lita och luta sig emot?

 

Vi behöver inte vara stora och starka. Vi kan, vi har 

rätt till, att lita och luta oss mot Jesus. 

 

Jesus pratade om Den helige Ande. Den helige Ande

är en del av Gud. Gud är treenig sägs det. Fader, Son

och Ande. 

 

Detta sade han om Anden, som de som trodde 

på honom skulle få ta emot. För [den helige] 

Anden hade ännu inte blivit utgiven, eftersom 

Jesus inte hade blivit förhärligad. 

Joh.7:39

 

Det hade varit så bra om man kunde säga ”gör

så här…”. 

 

Ja, jag är en av dem som inte ännu känner Den 

helige Ande så väl. Men känsla av nyfikenhet 

finns där.

 

Det kanske är en början? Önskar dig nyfikenhet

att mer lära känna Den helige Ande. Jag önskar 

mig. 

 

Kan det också vara så att vara äkta är en början?

 

Förresten… Detta sade han om Anden, som de 

som trodde på honom skulle få ta emot.

 

Kan ett av sätten vara att tacka för gåvan? Det

kan få vara en enkel stund. 

 

Enkel förresten… Det gick väl inte alldeles 

lugnt till på den första pingstdagen? 

 

Om du vill kan du läsa texten från Apostla-

gärningarna. Det står om dån och om eld. 

 

Jag tänker på att de var ALLA samlade.

Så vackert. Ingen hamnade utanför och 

ingen var ovärdig (? hittade inget bättre ord)

att vara med. 

 

Jag tänker också på att det ju var Gud som

handlade med dem. Det var inte att lärjungarna

kämpade sig till dån och eld.

 

Jag tar med mig att vi inte behöver kämpa

eller stressa oss fram till mötet med Den 

helige Ande.

 

Jag tar med mig att vi kan få ta beslut. Och 

jag kan få ta beslut om att alltid tro. 

 

 

Den helige Ande 

Alla var samlade tillsammans på en plats när 

pingstdagen kom ljud (dån) från himlen, som 

från en våldsam vind, och fyllde hela huset där 

de satt. Tungor som av eld syntes, de fördelade sig

och satte sig på var och en av dem. De blev alla 

uppfyllda av den helige Ande och började tala i 

andra språk (tungor, andra språk än sitt modersmål), 

allt eftersom Anden gav dem ord för ord (klart och 

tydligt uttal, ord inspirerade av Gud).

 

 

Du får först läsa en text som handlar om när
Elia mötte sin hjälpare. 

 

Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget
inför Herren." Och se, Herren gick fram där,
och en stor stark storm, som ryckte loss berg
och bröt sönder klippor, gick före Herren.
Men Herren var inte i stormen. Efter stormen
kom en jordbävning. Men Herren var inte i
jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld.
Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes
ljudet av en svag susning.Så snart Elia hörde detta,
gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och
ställde sig vid ingången till grottan.

1 Kung.19:11-13

 

Lägger du märke till hur Gud kallar oss på
plats att möta Honom? Kom till mig säger
Jesus.

 

På den sista dagen, den största i högtiden,
stod Jesus och ropade: "Om någon törstar,
så kom till mig och drick!

Joh.7:37

 

 

Jag är en av dem som får för mig att mötet

med Hjälparen (min hjälpare och din hjälpare)
måste gå till på ett särskilt sätt. Bara då
gäller det.

 

Visst låter det dumt.

 

Du och jag kan få mötet med vår Gud på ett
alldeles personligt sätt. Förringa inte det sätt
som är ditt. Jag ska inte förringa mitt.

Jag kan inte låta bli att ta med dig till
Apostlagärningarna också. Det var där
jag på något sätt ”fastnade” i början av
mina tankar. 

Om du vill kan du få läsa andra avdelningen.

Då vände de tillbaka till Jerusalem från det
berg som kallas Oljeberget och som ligger
nära staden, en sabbatsvägdärifrån.
Och när de kom dit gick de upp till det rum
i övre våningen där de brukade uppehålla sig
- Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus,
Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son,
Simon ivraren och Judas, Jakobs son. Alla dessa
höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor,
bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.
Apg.1:12-14

När jag läser texter ser jag att man ofta kan
se olika delar i texten. Man kan betona olika
saker. 

En sak jag kan tänka på är ”de vände tillbaka”.
Undrar hur de kände sig? De som hade fått så
många goda tankar och visioner för framtiden.
Så verkade det ta slut…

Vad hade hänt om de stannat kvar. Kanske i
det som var en slags sorg?

Men de bestämde sig för att gå. Tror att det
nog kan vara så att jag är en av dem som
behöver bestämma mig för att gå.

Lite lämna det som verkade bli ett slags
nederlag. 

 

Ja det är mörka ord, men kanske viktiga?
Viktiga för mig. Hjälper mig tänka. När jag
om ett år läser här igen önskar jag ha ”kommit
ur gropen”. Jag önskar dig kunna lämna. 

 

En sak till är ”där de brukade”. Önskar oss
ha goda vanor. Just för mig kanske det
handlar om att ”vända” och vända till en
god vana.

 

En tredje sak jag tänkte på att alla var med.
De höll ”endräktigt” ut i bön. 

 

Att leva i endräkt har flera synonymer: enighet,
sämja, sammanhållning, samförstånd, samdräkt,
harmoni, frid och försoning.

Två av sakerna handlar en hel del om vårt
personliga liv. Att försöka lämna det som man
tror är ett nederlag och att gärna återgå till en
god vana.

Det tredje handlar om oss tillsammans. Vi
behöver varandra.

Angående kyrka… Vi behöver hålla ihop.

 

Tror inte det är något som bygger upp när
vi håller på att dela oss hela tiden… Det är
ju Jesus vi alla tror på. 

 

Det betyder inte att ”allt möjligt” ska godkännas.
Men måste man delas? 

 

Brukar inte yttra mig i diskussioner, men
texten idag gjorde tanken…

Önskar dig du har en god söndag!

 

Det är bönsöndagen idag! På sätt och vis kan vi 
ju få
tänka att varje dag är en dag med bön. 


 

Just idag kan vara en dag när vi lite mer fokuserar 
på bön

kanske. Vi kan få tänka på vad bön är. 



 

Jesus har öppnat vägen för oss att be till Gud. 
Nästan på

skulle jag kunna stanna vid den enda 
meningen.

Du och jag får be. Vi får! Det är öppet. 



 

Jag tar med ett ord från Jesus. Tror du kanske 
läste det

redan igår. Jesus talar om bön. Lägger
 märke till att

Han säger NÄR ni ber, inte OM vi 
ber. Du och jag är

tänkta att få ha relation med
Gud genom bön.

När du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr 
och

be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, 
som ser

i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall 
ni inte rabbla

långa böner som hedningarna. De menar 
att de skall bli

bönhörda för sina många ords skull. 
Var inte som de.

Er Fader vet vad ni behöver, innan 
ni ber Honom om det.


Matt.6:6-8

Två saker till tänker jag på förutom detta med att

Jesus 
ser det som något naturligt och självklart att vi ber.

 

Vi ska inte heller göra oss märkvärdiga i att vi berättar


hur mycket eller länge vi kan be. Bönen du och jag har


är något hemligt och fint mellan oss och Gud.

Ibland ber vi tillsammans, men jag får tanken att 
bön

först och främst handlar om dig och Gud. Om
 mig och Gud.

 



Jag har en fantastisk bönevän. Ungefär varannan 
vecka pratar

vi med varandra och hjälper varandra
be för specifika saker.

Så kan man låta bönen vara
 en del.



 

Det andra jag tänkte på var tryggheten det kan få
 vara för dig

och mig i att ju Gud vet om vår 
situation. Vi behöver inte

”rabbla långa böner”.
 Gud vet om oss. Vet om dig.
 


 

När jag läste i Romarbrevet (Rom.8:24-27)
kom jag att tänka på hästen Tansir. Hoppas 
att länken

fungerar så du kan läsa. Han 
uppmuntrade mig till att

ha hopp och tro 
på framtiden.



 

Om Tansir

 

Skulle det visa sig att inte länken fungerar
löser jag det senare.

Jag har märkt att jag ganska ofta stannar vid gammaltestamentliga

texten med tanke på kyrkoåret. Säkert har det att göra med att jag

läser i Krönikeböckerna för tillfället.

 

Ser fram emot betoning på nya testamentet för mig. 

 

I alla fall… Idag är temat ”Att växa i tro”.

 

Vi är nog flera som längtar efter att få växa i tro.

 

Idag tänker jag mycket på att vi inte är ensamma

i försöken. Du är inte ensam.

 

Jag klistrar in två översättningar av samma vers.

 

Ty så säger den höge och upphöjde,
Han som tronar till evig tid och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga men också hos den som

är förkrossad och har en ödmjuk ande,

Jes.57:15 (Folkbibeln)

 

Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse 

och försagde. Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft. 

Jes.57:15 (Bibel 2000)

 

Det här är texter från idag som har valts

med tanke på ”Att växa i tro”.

 

En sak jag tänker på är just det där att vi

inte är ensamma. Gud står på vår sida. 

 

Han som tronar i höjden har valt att komma

till oss. Till dig. 

 

Ytterligare en sak som jag tänker på är att 

vår inställning blir viktig. Särskilt tydligt

blir det i Folkbibeln.

 

Det talas om ödmjuk och förkrossad. 

 

Att växa i tro kanske en hel del handlar

om att vi behöver förstå att vi har behov

av Gud och av Jesus. 

 

När vi ber om hjälp är Han där.

Då får vi växa.

Sedan bröt de upp från Suckot och slog läger i Etam
på gränsen till öknen. Herren gick framför dem, om
dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om
natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet
kunde de vandra både dag och natt. Molnstoden
upphörde inte att gå framför folket på dagen och
inte heller eldstoden på natten.
2 Mos.13:20-22

 

Det var när Israels folk blev befriade från  Egypten.

Du och jag kan tänka att det en del handlar om
när vi får uppleva befrielse. När vi får ”vandra”
från det som har känts som en börda för oss.

 

Märker du att det aldrig var så att Israels folk
vandrade ensamma? Du och jag är aldrig
ensamma. Gud är med då livet känns ljust
som dag likaväl när livet känns mörkt som
natt. Gud är alltid med.

Tror det handlar mycket om att bli medveten om
det. Medveten om att Gud är med och aldrig lämnar.

Kan inte låta bli att citera en del av texten.
”slog läger i Etam”

Det var innan de kom till öknen. Kan hända var
det som en tid av förberedelse för det som skulle
komma? De fick slå läger.

Önskar dig och mig att få möjlighet att känna
att vi kan ”slå läger”. Lägertiden kanske är en
tid att mer och mer upptäcka, och få med sig,
att Gud alltid kommer vara med. Dag och natt.
Alltid. 

 

Det var gamla testamentets text.