Inlägg publicerade under kategorin Söndagens tema

Av Ulrika - 19 januari 2014 10:00

Jag läser texterna utifrån kyrkoåret. Kopierar in dem
i mitt ”Livets källa-dokument”. Och funderar lite.
Ledsen att det blev lite väl långt idag. Läs om du
orkar. 

 

Texten från Gamla Testamentet handlar om Israels folk,
om Mose och om Herren Gud.  
De ville gärna att Mose

skulle vara medlare mellan dem och Gud. De vågade inte

närma sig själva.


Träd du fram och hör allt vad Herren, vår Gud, säger, och tala
du till oss allt vad Herren, vår Gud, talar till dig, så vill vi höra
det och göra därefter.”
5 Mos5:27

 

Kan det vara så för oss ibland? Att vi, fast vi har all rätt,
inte riktigt vågar närma oss denne Gud?

Har vi fått för oss att vi inte duger? Att våra ord inte är hörda?

Jag gillar att jag kan läsa fortsättningen. Läsa om vad som
hände där med Israels folk, Mose och Gud. Ja för Mose var
medlare står det om.

 

Herren hörde era ord när ni talade till mig, och Herren sade
till mig: "Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig.
5 Mos.5:28

 

Texten från Moseboken ger mig påminnelse om att Gud
är den som hör dig och mig (och Han SER). Kan det få
vara en uppmuntran till en Livets källa för oss idag? Vi
har en källa som ger liv och nytt mod för att vi vet att vi
är hörda. 

 

Om man tänker att Mose var en medlare mellan människan
och Gud då, så kanske vi kan tänka på Jesus som vår medlare
idag? Medlare till att ge liv i Livets källa. Vi behöver Jesus.
Han är vår medlare.

 

Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna,
honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led
döden. Genom Guds nåd[
a] skulle han smaka döden i allas ställe.
Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra
många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom
lidanden, han som för dem till frälsning.
Heb.2:9-10


Den tredje texten hämtas ur evangeliet. Den här gången
Johannes. Den anser jag vara ganska mycket svår (Joh.5:31-36).
Den handlar om att Jesus inte vittnar om sig själv utan att andra
vittnar och berättar om Honom.

Ja nog är det mer värt vad andra säger än vad man försöker
säga själv om sig själv? Jesus säger att det inte ens är giltigt
om Han själv skulle ha vittnat om sig själv.

Kan det kanske få vara en del i Livets källa idag, att veta
att det vi får tro på, att Jesus är en grund att stå på. Som alltid
gäller?

 

Tänker på temat Livets källa. Kan hända läser du inte längre,
men… en text hämtas från Psaltaren. 

 

Den ena dagen talar om det för den andra,
den ena natten kungör det för den andra,

Ps.19:3


Det talas om Guds härlighet. Att dag efter dag. Att till
och med när livet har känts som natt kan det få tala om
Guds härlighet. Kan det få vara ett sätt att låta Livets
källa växa, genom att påminna sig om hur Gud var igår,
är idag och är i morgon? Alltid med. 



Av Ulrika - 12 januari 2014 10:00

Idag kan jag tänka på beslut. När vi väljer att döpa oss

är det ett beslut tänker jag, i Svenska kyrkan visar man 

sitt beslut i konfirmationen.


”Gammal och vis” eller nja, jag har kanske lite erfarenhet

av livet så har jag märkt att man kan hamna i situationer

i livet som inte alltid känns så enkelt.


Står beslutet kvar… Det är en sak att fundera på idag kanske.

”Ja Jesus jag önskar få gå med dig även när det kommer svårare 

tider”. 


Jag blev verkligen jätteglad när jag såg att de av texterna man

kan läsa via kyrkoåret idag är från Jesaja. 


Du får gärna läsa verserna som ger hopp till dig och mig,

att vi inte är lämnade ensamma. Herren vet om oss och 

känner våra beslut. 



Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob,
han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst 

dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.


Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom 

strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom 

eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.


Ty jag är Herren, din Gud, Israels Helige, din Frälsare.

Jes.43:1-3


Skulle nästan på kunna sluta här. Bara det… Har ni upplevt

hur man nästan kan komma ihåg platsen man var på när man 

läste ordet? Så är det för mig med detta ord.


Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i
Jordan av Johannes. Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han
himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 
Och en röst kom från himlen: "Du är min Son, den Älskade. I dig
har jag min glädje.”
Mark.1:9-11

Texten gav mig uppmuntran på så sätt att jag tänkte på hur vi alla,
hur du och jag, hur vi behöver uppmuntran.

Jesus fick här uppmuntran och bekräftelse. Gud visste att det var
viktigt. Gud vet det för dig och mig.

 

Heja er att uppmuntra varandra!   

Och låt oss gärna bli bra på att ta emot.

Av Ulrika - 6 januari 2014 10:00

Det är måndag idag, men ändå röd dag och tema enligt kyrkoåret.

Känns ganska så skönt att sen gå in i vanliga vardagen.

 

Idag prövar vi att gå till kyrkan. Det var temat Guds hus igår.

Tänk att mer och mer få börja se med ögon på Guds hus, kyrkor,

där Guds härlighet är.

 

Kan se, men längtar mycket mycket mer. Önskar.

Av Ulrika - 29 december 2013 10:00

I tider av jullov låtrer jag mig vila lite.

Bibelversen som jag vallde till dig är inte 

via kyrkoåret, men nog kan den få höra till

temat?

 

Unna dig vila så mycket det går. 

 

 

Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.

Gal.3:26

Av Ulrika - 22 december 2013 10:00

Herrens moder är temat för idag. Man kan läsa texter om Maria. 

Ja för hon är Herrens moder. Vilken modig kvinna. Modig tjej. 

Modig flicka. 


För hon var nog inte särskilt gammal när hon fick uppdraget

att föda Jesus.


Jag har med en text senare som handlar om just uppdrag. Tänk 

att få vara med och be om mod att ta emot uppdrag. Och Maria,

Maria visste ju inte ens innan att uppdraget skulle komma. 


Undrar hur hon hade levt innan? Undrar vad hon hade för tanke

om livet? 


Vi kan i alla fall läsa om att hon sa ja och att det blev som det 

var sagt. 


Elisabet var mor till Johannes Döparen. Hon delade viktiga 

ord till Maria. Ord som jag gissar gav mod och förhoppning. 


Tänk vad det nog betyder att få vara en ”Elisabet-människa”.

En människa som uppmuntrar och ger mod och framtidstro.  


Maria och Elisabet
Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd
och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. När Elisabet
hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och
hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst:
"Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt!
Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till
mig?  Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt
barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, ty det
som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse."
Lukas 1:39-45

 

Jag skrev om att det skulle komma en text om uppdrag. Den 

hämtas från Jesaja. 


Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg
när han kommer över bergen och förkunnar frid,
bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning
och säger till Sion: "Din Gud är konung!"

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar alla,
ty de skall med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion.
Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner 

ty Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem.

Herren uppenbarar sin heliga arm inför alla
hednafolkens ögon, alla jordens ändar skall se 

vår Guds frälsning.

Jes.52:7-10


Om ljuvliga steg. De kommer över bergen. Kanske
inte alltid så lätt att gå där (tänker jag mer på det nu

för att jag själv har svårt att gå)?


Men de är ljuvliga, glädjebudbärarens fotsteg.

Bara att de kommer så man ser dem. Då vet 

man vad man har att vänta. Goda ord.


Dina ord (som jag hoppas är goda) är värda att

få fram även om det skulle innebära att du måste

”kämpa dig fram på ett berg”. Fortsätt helt enkelt.


Vers ett och två i kapitel 52 (inte med i kyrkotexten)

kanske kan på något sätt få oss att tänka till när vi vill 

vara den där som vill ta emot uppdraget som Maria eller

som vill vara med och ge framtidstro och hopp som Elisabet?


Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion,
kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad,
ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig.

Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem.
Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.

Jes.52:1-2


Jag är en av dem som behöver vakna upp. Som kanske 

behöver skaka av stoftet?  


Du och jag kan mer och mer få klä oss i högtidsskrud

tänker jag. Vi kan få börja vara stolta för vi vet vem

vi tror på. Vem vi går på uppdrag för. 


Oj det blev långt om temat Herrens moder. 

 

Av Ulrika - 15 december 2013 10:00

Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.
Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna

för det att dess vedermöda är slut,

Jes.40:1-2

 


Idag är temat "Bana väg för Herren"

enlig kyrkoåret.

 

När jag läser Jesaja 40 tänker jag på

samarbete. Det kommer en del om det 

i radio ikväll.

 

Du och jag är inte ensamma när vi banar väg.

Gud är nära och tröstar. Han bryr sig om.

Av Ulrika - 8 december 2013 10:00


Bara två verser i evangelietexten. Visar dem.


 

Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen

och predikade Guds evangelium. Han sade: "Tiden är fullbordad

och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!"

Mark.1:14-15 

 


Av Ulrika - 1 december 2013 10:00

I kyrkoårets texter finns det tre årgångar.

I och med 1:a advent byter man årgång.

Nu är det tredje årgången.


Ett litet tag tänkte jag samla mina tankar i 

En liten bok. Tror inte det kommer bli på det sättet. 


Ja ibland får man helt enkelt bara vänta en liten stund 

kanske. Lång stund? 


Orden som kommer nu läser man varje årgång.

Bra med påminnelse. Vi får påminna oss om och 

igen att kungen har kommit till oss. Jesus valde att 

komma till oss. 


 Fröjda dig storligen, du Sions dotter!
Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!

Se, din konung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är Han.
Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna,
på en åsninnas föl.

Sak.9:9


Man brukar mest läsa Matt.21:1-9, 

men tänk... Ja tänk, det finns en alternativ text. 

Den blev jag nyfiken på.


Synagogan som Han brukade... Vilken jättefin vana.


Undrar hur det kändes för dem som satt där i samma 

rum som Jesus och hörde Honom läsa?


Hur reagerar du och jag när Jesus talar om ett nytt år? 

Ett år med nåd. 


Så kom Han till Nasaret, där Han hade vuxit upp.
På sabbaten gick Han till synagogan som Han brukade.
Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte
Honom profeten Jesajas bokrulle. När Han öppnade den,
fann Han det ställe där det står skrivet. 

Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet

och predika ett nådens år från Herren.

Sedan rullade Han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren
och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på Honom.
Då började Han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i
uppfyllelse inför er som lyssnar." Men alla vittnade mot Honom
och häpnade över de nådens ord som utgick från Hans mun.
Och de frågade: "Är inte Han Josefs son?" Då sade Han till dem:
"Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig:
Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i
Kapernaum. Gör det också här i din hemstad."
Luk.4:16-23

 

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards