Det här har ju inte alls med sjukdomen att göra,

äve om jag satte i den kategorin. Vardag också.

Jag tänker på mina små öron.   

Ska få spola i dem idag. Ser fram emot.

Känns så konstigt när man inte hör.

Måste se på den som pratar. Vara beredd.

Ord rätt ut i luften är svåra att uppfatta.

Funderar...   

Det här med lyssna på Gud.

En bön väcks att "inget vax" ska få vara 

i vägen när jag vill försöka lyssna.

Och... det där med se på, det kanske skulle

kunna vara ett ord till dig och mig?

Ja att få rikta in sig på att lyssna till Gud.

Det tror jag vi är många som längtar efter

och som vill.

Lägger in en kanske ganska oväntad sång här.

Men den passar mig i melodi och jag gillade texten 

en del. Jag låtsas att den kan gälla bön till Gud.

Härliga lördag! Önskar dig en fin!

Lade inlägget under sjukdom, men

vet inte om det är där det hör hemma.

Kanske bara ålder helt enkelt.

Härom dagen var numret jag ska trycka

på den där digipassen helt borta.

På kvällen var jag orolig att jag inte

skulle få igång mobilen igen. 

Så många siffror man ska komma ihåg.

Jobbigt.   

Jag tänkte på temat för det är 15 december idag.

Vi förlovade oss 15:e. I och för sig februari, men 

lite jubileum?   Passa på så mycket det går.

Nån dag kanske jag räknar ut hur många månader

det blir sedan 2006.   Inte jämnt för det lyckades

jag räkna ut en gång när jag var lite mer klar i huvudet.

90 månader ska det va i mars.   

Slut på prat om siffror. Ha en riktigt bra lördag!

I söndags hade jag radio. Den allra första tiden,

innan jag fick vatten av fina Viccan, var det mycket

obehagligt.

Kunde inte riktigt prata. Tungan fastnade i gommen 

eller nåt.

Så torrt var det. Tror det var det som hände.

Funderade sen på om det beror på en ny medicin

jag äter. Den verkar hjälpa mig en del.

När jag läste om biverkningar stod det om

muntorrhet. Fler än 1 av 10.

Kommer nog fortsätta med medicin trots biverkan.

Jag kan ju nästan på välja. Jobbigt när man inte kan.

Pytte pytte lite kunde jag känna känslan.

Att träffa ortoped är kanske bra för mig.

Ganska stel och en hel del spastisk, särskilt

i högra armen.

Kan det vara så ibland att man nästan

känner sig mer sjuk när man börjar undersöka?

Lite kan jag kanske känna mig så.

Om man känner sig sjuk som kristen

tänkte jag på. 

På sätt och vis kan det kanske vara bra att känna

sig fattig eller sjuk? Då börjar man nog söka mer.

En sång om bön att Gud öppnar hjärtat.

Mäktigt det var för mig att höra på flera språk.

Ville gärna ha med den där sången vi sjöng i

ungdomskören Viision. "Jag vill va fattig i anden",

men den verkade inte finnas. Den här istället.

Lyssna om du vill.

I tisdags gjorde jag min MR. Man åker in i ett rör.

Så tar de massa kort på hjärnan.

Senaste gången jag gjorde var väl ca 97/98.

Då när jag fick diagnosen. Kanske var det på

tiden nu?

Undrar vad de såg i min hjärna?

När jag skulle resa mig från britsen

var de oroliga om jag skulle klara rörelsen.

Jag kanske går lite på mer än jag egentligen

klarar?

Fast det var inte det jag tänkte på. Det var mer min reaktion.

Glad att jag inte har nån slags klastrofobi (eller vad det heter)

för trångt var det. Och mycket oljud.

Så lite konstigt var det att reagera "skönt".

Ja det var lite av skönt att vara bortkopplad.

Önskar många att känna sig bortkopplad.

I en mer positiv situation ändå. Att få känna att man

har rätt att bara vara. Bara vila där man är.

Det önskar jag att jag skulle bli bättre på.

Fick en medicin som skulle göra mig piggare.

Ja för trött är jag allt som oftast. Även om jag 

skulle få sova en natt, kanske ca tio timmar 

(är tacksam att sömnen fungerar) är jag ändå 

trött. Så därför fick jag medicin.

Men när jag började med den blev jag mer

ostadig i min gång på något sätt. Och mer

trött nästan. Lite feber.

Så jag slutade.

Tankar kom. Kändes mycket som ett

misslyckande. De flesta andra brukar

det ju fungera för.

Över till tro... som ofta. Kanske kan livet

ibland kännas misslyckat? "Jag klarar inte

tro, bara de andra."

Precis som i rubriken tänker jag mycket 

på att vi behöver bli snällare mot varandra.

Hjälpa och uppmuntra varandra till tro.

Och gärna snällare mot oss själva också!

Brukar inte sätta ord på sjukdomen. Pratar mer om mig kanske?

Jag är ju inte MS. Låt ingen se dig som sjukdomen - du är ju du!

Kanske borde jag egentligen ha reagerat för länge sen?

Med tanke på MR. Magnetkameraundersökning tror jag

det kallas. Åker in i ett rör.

Senaste, och enda gången, jag gjorde var 97/98 nån gång.

På tisdag får jag göra. Får se om jag är sjuk eller ej.   

Ska också få gå till en ortoped. Min arm, axel är

inte som den ska.

Lite om mig.

Har lärt mig genom skolan att nu är det efterfirningstid.

Igår var temat "Att lyssna i tro", och så kan vi tänka på

texter och tema under veckan. 

Tycker mycket om tema och struktur. Kanske särskilt

nu när jag går skola och så mycket som möjligt behöver

låta livet ha en slags struktur?

Är vi inte också värda att få orning på livet, typ?

Visst kan det kanske låta tråkigt, men det verkar fungera

för mig.

Du Stefan förresten, innan jag glömmer kan jag säga att 

jag var inne på kunskapskällan.se (har för mig om namnet),

lyckades hitta.   

När jag var hos läkaren fick jag två mediciner. Kände det

somlite pressande på något sätt att börja med båda på en gång.

Så jag tar lite i taget. Började känna mig bättre för att jag tog

det lugnt. Tänkte på att du nog kan vara värd att ta lite i taget

(om det inte handlar om en livsviktig medicin som du måste ta).

Kanske lite i taget i ditt liv?