Inlägg publicerade under kategorin Lite tokiga händelser, mycket färdtjänst
När klockan var kvart i fyra hade det varit 25 besökare här.
Här på vattenslangen.
Min man sa att det troligen beror på att jag skrivit
ganska lång tid. Ja, jag har hållit på ett tag och kanske
söks det så då...
Jag, i alla fall, tänker att då borde det få kunna vara
nåt här för dig? De 25 kanske missar, men jag blev
sugen på att skriva.
Du ska få en berättelse som jag skrattade gott åt.
Micke skulle köpa mjukisbyxor till mig. För att
veta att det blev rätt storlek tog han med mina gamla
till affären.
Han och flera olika expediter sprang runt i affären
och mätte. De hittade bra till slut.
Överskriften var att behaga. Jag kom in på det när
jag skrev om att jag kanske någon gång skulle ha
assistent. Om jag blir sämre.
Då var jag rädd att inte orka. Jag är för det mesta bara
trött och själv. Skulle jag orka behaga?
Ser ni att det blev snurrigt nu? Handlade om flera
olika saker.
Vill du ha utmaning så lyssna på konserten... Jag
har inte lyssnat på hela än, men gissar att den är bra.
När det gått ungefär 8.40 ber de för den som har ont
i nacken.
Jag och min moppe
Ett tag tänkte jag nästan att den här lilla texten skulle kunna passa i en eventuell
ny bok, men så blev det inte. Behöver skriva av mig nu. Kanske skriva till dig.
Jag har en elmoppe. Jättebra för den kan hjälpa mig att röra mig lite mer.
Men...
Den (har faktiskt inte fått något namn) har börjat att gå väldigt ryckigt. Även om
jag håller gasen i samma fart är den inte jämn alls. Ibland rycker den till och ökar sig,
ibland stannar den nästan helt.
Det är ganska mycket jobbigt att köra den. Kan inte lita på den helt och hållet.
Känner att det här nog kan bli en konstig bild för dig och kanske för mig. Finns
det människor vi inte kan lita på? Kan jag inte litas på?
Jag vänder mig tillbaka till att jag känner mig som elmoppen. Ja sådär ojämn.
Aldrig riktigt glad och ”över” egentligen, men just så där att jag kan känna igen
mig i att livet nästan stannar, för tröttheten tar över på något sätt.
Jag vill inte vara sån. Eller kanske är det så att vi behöver låta oss stanna ibland? Bara vara.
Fast det är inte alldeles lätt.
På sätt och vis... När jag tänker på moppen är den kanske ändå lite charmig? Den går
på ett sätt sin egen väg. Lyssnar inte så mycket på ”mina regler”.
Visst blev det nog som vanligt en alldeles rörig liten text. Vi behöver nog mer tillåta oss
att vara ”ryckiga” - stanna upp när vi behöver. Det tar inte heller bort din eller min charm
och vårt värde att vi är ”ryckiga” och låter oss vila. Det tar jag med mig från skrivarstunden.
Plockade ut musik till radion idag.
Strax innan två ringde jag och bad om
en hemresa. Tänk 13.55
Resa hem kunde jag få 15.55 (dessutom
visade det sig sen att han var 20 minuter sen).
Blev långt pass för mig.
Är det för att kommunen vila spara som det
finns så få bilar? Är kanske andra person i kläm?
Inte tredje, för på sätt och vis är chaufförerna
också i kläm.
Nu är jag hemma i alla fall. Och har ätit.
Nu är jag så van att det ska komma
ett inlägg klockan tio varje dag,
vet inte bra eller dåligt, bara van.
Skriver med vänster hand,
höger är "död". När jag hade radio i söndags
förresten "dog" talet. Bara en millisekund,
men det kändes obehagligt. Hjärna tal
fungerade ej.
I alla fall... i måndags var jag på sjukgymnastik.
När det var slut gick jag in i hissen. Var på ettan
och skulle till entreplan. Hissen gick först till tvåan,
sen entre.
Tänkte på vägar. Ibland kanske man får för sig
att man just nu går fel? Men man kommer ju
rätt till slut i alla fall.
Det tänkte jag på nu. Vägen kan kännas krokig,
men vi får lita på, jag får lita på att Gud är med,
jag kommer rätt. Vandringen på vägen är lika bra den.
Åke skrev en kommentar. Först fick jag
för mig att det var i samband med fototriss,
sen ändrade jag till det där med prästbyxorna.
Det var det första som var rätt.
Ska man kanske först och främst gå på det första
man tänker eller känner? Lita på "magkänslan"?
Det här med Gud. Vi behöver nog kanske sluta
att tänka på och vara så rädda för att göra fel?
Så vi inte vågar "säga fel". Bara göra.
Att jag ska gå i Vadstena var lite "bara göra"
kanske. Visst hade jag ju funderat länge men
en del snabbt gick det också. Hade ångrat mig
om jag inte provat. På onsdag åker jag dit första
gången.
Klockan åtta idag gick jag upp. Nu när klockan är nästan ett är tid att sitta ner vid datorn. Så är vardagen för en lite sjuk. Glöm att vara klar på en kvart eller halvtimme. Nu tänkte jag skriva om det vanliga.
I måndags skulle jag fylla på mitt kort till färdtjänsten - hur kan de få för sig att de som åker färdtjänst lätt kan ta sig till buss-stationen? Tur att Mysingen är med mig!!!
Var tvungen att vila på tillbakavägen. Passade bra att få sitta på busshållsplatsen.
Det där vanliga. Som många människor får uppleva. Vara vanlig. Det fick jag göra i måndags!
Men vi ska inte säga att något är mer eller mindre normalt. Det vill jag inte säga. Vi har olika sätt. Var bara glad för det du har. Jag ska tänka på och vara glad för det jag har.
Kom på en sak nu... ja känslan man kan få att "du måste bli bra", "bara då är du bra vanlig". De tankarna kan tynga. Ofta är det jag själv som ger mig dem.
Nej vi behöver vila. Bara veta att vi är älskade för dem vi är. Friska, sjuka, de som väger mer, de som väger mindre, rika, fattiga, dumma, smarta, glömska, unga, gamla, föräldrar, inte föräldrar...
Ja alla, alla är älskade av Gud. Människor som ÄR.
Resan till Sandbyhov tar 10-15 minuter om man åker raka vägen.
När jag beställer resa med färdtjänst vill de att jag ska åka 14.18 även om jag säger att 15.50 är ok att vara framme. Helt tokigt känns det. Ska jag åka en och en halv timma innan? Har inte beställt än. Avvaktar bättre tid. Men så ser en vardag med färdtjänst ut.
Avvakta är ett alternativ. Kanske kan jag få en bättre tid?
Ett annat sätt är att ta med matlåda dit - tror det finns micro där.
Tro det eller ej, men jag kan nästan på lära mig nåt ur händelsen.
Ibland kanske det är tider av väntan i livet? När det allra bästa är att avvakta? Så här står i Bibeln:
Hoppas på HERREN, var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta på Herren!
Ps.27:14
Vår själ väntar på HERREN, Han är vår hjälp och vår sköld.
Ps.33:20
Så vi kan tryggt vänta. Gud har kontroll.
Jag tänker också på matlådan. Det var alternativ två. Kanske ska jag ta vara på tiden och äta lite där? Få näring där? Kanske du eller jag är i en situation vi inte riktigt förstår, men jag tror att det alltid finns ett sätt att lösa på. Ett annat sätt. Vi kan i alla fall försöka att ta vara på den tid som är.
Han sade: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken.
Joh. 21:6
Inget får skaka dig,
inget förskräcka
Allting skall klarna
Gud är densamme
Vänta och vaka,
allt skall du vinna
Den som har Gud
kan ingenting sakna
Gud ensam räcker
Jag är ledsen att det blev fel håll.
Jag skulle bara visa blusen jag köpte på marknaden idag.
Jag är inte så stadig. Det ser du.
Om man tittar lite för länge på något på marknaden
kommer försäljaren fram. Nu är jag ändå ganska nöjd
med mitt "titta för länge-köp". Det kommer till användning.
Filmen åt fel håll... har du känt någon gång att du kommit helt fel,
inte passar?
Det kan kännas lite pinsamt. Inte alls bra. Men du?!
Är det inte så att genom allt är vi samma underbara människa.
Älskade. När vi inte kan stå så stadigt. När vi tycker vi hamnar fel.
Vi är älskade. Du är älskad.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|