Igår gick vi en kvällspromenad. Jag gick hela varvet!

Alldeles utanför ingången såg jag en blomma som jag inte kunde låta bli att fånga på bild. Eller ja, det var Micke som tog!

Ser du att den växer där i asfalten?! Så vacker.

Jag ser den och tänker på människor. Människor som kanske har det hårt runt sig, nästan som asfalt.

På något sätt fungerar det i alla fall. Kanske man inte ser det, men åh så vacker, så dyrbar. 

Lyssna gärna på sången. Den handlar om att vara buren. Du är buren. Även när det känns hårt och jobbigt är Gud där. Det vill jag tro på. Han är där helt enkelt!

Ha inte så bråttom. Eller låt det ta tid.

Det tänkte jag på idag. Fingrarna.

Mina fingrar. Trodde att de var nästintill läkta idag,

så jag grejade med mat och med vatten. Som om det

var normalt igen. Som om fingrarna var bra.

Så började det klia igen. Nu känns det nästan som om

jag börjar om från början.

Livet? Kan det ibland kännas som att allt är klart och färdigt?

Nu sätter jag igång!

Så smäller det nästan till. Tog i för mycket. Ville så mycket,

men det tog stopp igen.

Då får jag och kanske du tänka på att vi inte behöver stressa fram.

Inte behöver ha bråttom eller ila. 

Vi får lov att koppla av, bara vila, bara vara. 

Önskar att vi skulle tillåta varandra det.

Att få känna att man duger bara för att man ÄR.

Skulle ner på radioträff igår.  Vet redan nu att jag kommer att va i radio

21 augusti!

I alla fall... Vi stod där vi rödljuset och väntade på grönt. Väntade och väntade. Nu har de sa vi. Och de. Sen borde det vara vi, men nej. Den gröna signalen hoppade över oss.

När vi satt där och väntade tänkte jag. Tänkte på livet. Och på Gud.

Kanske kan det ibland kännas som om Gud hoppar över en? Struntar i en?

När jag skriver orden tänker jag att de kan låta hårda. Så menar jag inte. Hårt och bittert liksom (är förresten mycket tacksam att jag inte behöver känna bitterhet, mer saknad ibland kanske).

Men jag tänker på att man kan känna sig glömd på något sätt. Så då vill jag gärna påminna dig och mig om att Gud inte glömmer bort. Inte någon enda är glömd.

Jag är med på att det ju kan kännas eller upplevas så ibland, men Gud är alltid där. ”Skriv det hårt i ditt hjärta”

Kom att tänka på en predikan jag höll för många många år sen. Det där "alla andra"

Ja alla andra fick åka före, men vi stod kvar. Alla andra får, men inte jag. Har Gud glömt mig?

Just det - Kom ihåg Gud är alltid där. Läs om du vill.

Gud är med dig - alltid

Under flera dagar ringde inte telefonen.

Vi tänkte inte så mycket på det. Tänkte inte någon försökte.

Idag fick vi reda på att linjen hela tiden tutade upptaget.

Det gick inte att nå oss.

Tanken väcktes... Och faktiskt nu när jag skriver också.

Tänkte inte någon försökte. Är det så vi behandlar Gud?

Tänker att Gud är inte intresserad av mig. Han vill inte tala till mig. Lilla jag.

Numera försöker vi hålla koll på att linjen är fri.

Mysing har visat mig hur jag ska göra för att starta om telefonen.

Märker när jag skriver att det trillar ner tankar i huvudet.   

Starta om? Ja ibland kanske vi behöver starta om oss själva?

Säga till Gud att här är jag. Det är du välkommen att göra.

När vi säger ja då tror jag att Gud är där.

Ja just så. Gud är intresserad av dig.

Gud vill tala med dig. Var gärna öppen för det.

Och du?! Då när linjen var upptagen. 

Då ringde kvinnan på mobilen istället.

För hon ville gärna ha tag på oss. 

Så kan det kanske va med Gud också? Han vill så gärna ha tag på oss. 

Ibland kanske Han använder en helt annan linje bara för att få tag? Någon händelse? Någon människa vi träffar? Något vi läser eller hör?

Ja Gud vill ha kontakt med oss. Så gärna. Gud längtar efter att tala med dig.

Jag är så tacksam för stunderna jag får blogga. Det jag får skriva uppmuntrar mig. Tack!

Ja, det var fingrarna.   
Fick göra ett snabbt besök hos läkare idag.
Hon såg att det var infekterat, så jag ska äta Heracillin i tio dagar.

Sen bar det av till mysiga Cafe Kuriosa.
Inte så handikappvänligt, men mycket mysigt.
Väl värt ett besök.   

Idag skulle vi va där med MS-tjejerna. Åh vad jag tycker om dem. Så härliga!

Det var regn i luften idag. Eftersom vi inte kunde komma in med stolarna fick vi stanna ute. De dukade upp så fint åt oss. Parasoll mot eventuellt regn och dynor att sitta på om man inte hade rullstol, för stolarna var ju lite fuktiga efter regn som varit.

Vi pratade om att man ju skulle haft kamera med sig. Förevigat oss där i regnkapporna.   

G sa ett ord att bära med sig - ”Vi som inte ger upp”.

Nä vi ger inte upp. Mitt i det där som kan se svårt och omständligt ut så lever vi. Ja, jag tycker om dem!

Just när vi fikade. Många åt deras goda hallonpaj. Vi fick så mycket vaniljsås som vi ville ha.

Just då när vi fikade var det ett härligt väderunder. Solen tittade nästan fram lite. Och vi njöt. Det var så skön luft att andas.

Sen när vi var i stort sett klara kom det både regn och åska. Men då skulle vi gå. Tack Gud att jag fick vara med om detta!

Här är en kille som har mycket att lära oss. Ibland känner jag mig bara trött. Orkar inte. Men vi får lov att vara de vi är tror jag. Med den styrka vi har. 

Försök bara se det goda du har runt dig. Det finns där. Du räcker. 

Väntar väntar väntar.

Nästan som tokig blir jag.

Ett litet finger. Eller två egentligen.

Som det har blivit tokigt med.

De vägrar läka. Fastän jag försöker 

hjälpa på bästa sätt.

Försöker vårda. Ta hand om.

Just nu när jag skrev ner de där orden 

vårda och ta hand om tänkte jag på 

Gud och på dig och mig.

På hur Han vårdar sig om oss. 

På hur Gud tar hand om.

Det var jag som vårdade dig i öknen, 

i den brännande torkans land. 

Hos.13:5

Låt Guds ord tala läkedom till dig.

Det vill jag göra. Jag tror på att Gud vårdar sig om oss.

Songwriters: WALLS, DENISE YVONNE / FOWLER, JACK / CLARK, DAVE

You don't say a word, but I know you're so afraid

Trying hard to take a step of faith

Youre so confused and you're so alone

Standing face to face with the unknown

Every need you have God already knows about it

Still He longs to hear from you

I believe if you put your trust in Him

That is where the road of faith begins

(Chorus)

Cause if His eye is on the sparrow when it comes to me and you

There is no place He wont go

And nothing He wont do

Like a mother cradles a child

His grace covers us somehow

So whatever you go through

God will take care of you

Change is never easy; it's just part of living

There's so much more that we can see

A higher place so far above it all

Is ours when were faithful to His call

(Bridge)

We don't know

We don't have to understand

The hows, the whys, the whens

Give it all to Him

Hur många gånger?
Ja hur många gånger är det ok
att misslyckas med Gud?

Har jag en chans eller kanske två? Tre? Fler?

Numera när jag klickar på mailen för att ta emot eller skicka så ser jag det. Jag ser att jag misslyckades med mailen. Massa återskapade brev.

Så nu senast när jag såg det tänkte jag på mig och Gud.

Om och om igen återskapar Han liv. Mitt liv. Ditt liv.
Gud ger liksom inte upp. Han älskar så mycket.

Förresten... Jag tänker att det är en sak vi även behöver ge varandra. Ge en ny chans. En omstart. Tänker att alla är värda det.

Klicka gärna på länken nedan.
Då kommer du till ett inlägg om Guds kärlek.

Sanningen om Guds kärlek.

Blir glad när jag får läsa bibelord som för

första gången. Följande läste jag inför radion.

Det var jag som vårdade dig i öknen, 
i den brännande torkans land. 

Hos.13:5

Ja, Gud vårdar sig om dig och mig.

Glöm bara inte bort Honom när allt

är frid och fröjd och ingen öken.

Håll dig gärna alltid nära Gud!