Vardagen kan som slås i spillror. Bara försvinner.

På något sätt.

Vad jag önskar då att du får se att Gud är hos dig.

Nära.

På söndag pratar jag om tro i radion.

Alldeles uppfylld av tankar nu.  

Det blir spännande. Jesus skapar tro. 

Livets källa är rubriken idag när man går efter kyrkoårets texter.

Livets källa. Då tänker jag på Jesus. Han är vår källa. Din källa när du vill.

Mysingen konstaterade igår när vi skulle åka med bilen, med Tiny,
att trots att han är liten dricker han mycket bensin. Inte bensinsnål. 

I alla fall...    Du och jag må tycka att vi är små och betydelselösa   
Men vi har lika mycket rätt ändå. Du har rätt. Jag har rätt.
Vi har rätt att vara de människor vi är. Rätt att komma till Jesus och
be om kraft att orka.

Hungrig kommer till dig för jag vet du mättar mig
mmm
torr och törstig men din kärleksström, den sinar ej

Så jag öppnar mig, väntar här på dig
Jag faller ner på knä, inför dig som jag är
Jesus, du är mitt hjärtas levebröd

Åhåhåååh

Nu beskyndar till dig för du är en öppen famn
Mitt i oron rör du mig som ingen annan kan

Så jag öppnar mig, väntar här på dig
Jag faller ner på knä, inför dig som jag är
Jesus, du är mitt hjärtas levebröd

Ikväll börjar radion också! Perti är där. Lyssna på radio Norrköping

18.00-21 om du har tillfälle.

Jag läste Nehemja 3. Där det talas om bygge.
Många olika namn på platser nämns. Det talas om 

Källporten. Om mönstringsporten och om Vattenporten.

Dyngporten sattes i stånd 
Neh.3:14

Jag kan komma att tänka på flera saker när jag läser meningen.
Inte så trevligt namn med dyngporten. Ibland kan det vara som
att man känner sig som skräp. Som dynga på något sätt.

Då är det nyttigt att skriva av sig. Som jag får göra nu.

När jag kom hem från sjukgymnastiken igår kände jag
känsla av skam och skuld. Jag är ”min egen psykolog”.   

Vad jag känner för dig som någonsin har känt liknande. 

Du vet... Jesus... Han som gör under... Varför är jag fortfarande sjuk då?
Jag skämdes. Och jag skämdes för att jag var så trött. För att jag gråter.
När jag ju har så mycket att vara tacksam för. 

Om du någonsin har känt på liknande sätt önskar jag att du och jag
skulle få förstå, få känna Jesu kärlek. Att Jesus inte tycker illa. 

Lärde mig att Dyngporten leder till Klagomuren.
Då när vi bara känner som skräp eller dynga är det
till Gud vi ska komma. Till Jesus och berätta hur vi känner. 
Låt inte skam för dig bort från Gud. Ska försöka tänka på det själv också.

Jesus bryr sig om. Jesus känner för oss.
Men så står det ”sattes i stånd”. Började tänker jag. Gjordes i ordning. Gjordes. 
 

Inte så mycket att man själv ska börja göra en massa. Gör gör! 

Nej, jag tänker att Gud gör. Det som är det enda lilla kravet är att vi är tillgängliga.
Tillgängliga för Gud. För att Han ska kunna locka oss igång. Tillsammans med Gud.

Jag kan inte låta bli att dela en liten liten vers till.
 

Ovanför Hästporten arbetade var och en av prästerna mitt emot sitt eget hus.

Neh.3:28

”mitt emot sitt eget hus” De arbetade nära. Du och jag kan få börja där vi är. Med det vi har. 
 Det tyckte jag kändes skönt.

Häromdagen läste jag på Underbara Claras blogg

Hon hade ställt frågan om vad läsarna ville läsa om.

En del var det om mat och mode. Några ville se bilder
från den vackra naturen där hon bor (norra Sverige)
och så ville de gärna se mer av sonen Bertil.

Jag fastnade för att flera nämnde att de ville höra mer om Gud.
Lite om tankar hon hade.

Jag hade nappat direkt.   

Tänk vilken chans!

Att bara få ropa ut så gott det går.
Tala om för alla. Tala om för dig att Guds kärlek
är för dig. Så nära. Bara ett ord ifrån. Säg Jesus och Han är där.
Det vill jag lita på.

Lite småsugen blev jag att visa klänningen jag köpte.
Egentligen inte visa den på. Bara berätta att när jag öppnar
klädkammardörren och ser den gröna klicken blir jag glad.

Eller förresten när jag fick hålla grannens hand.
Då blev jag glad. Varm i hjärtat.

När Gud ser dig blir Han glad. När Han bara skymtar också tänker jag.

Och tänk vad glad Gud är för dig när Han får hålla dig i sin hand.

Känns lite som om min blogg lever sitt eget liv.

Ja det här med att jag skriver texten innan den läggs ut.

Och så misslyckas jag. Lägger ut när det inte ska va,

och ja... "Skriver innan jag känner för det".

Vill så gärna att det ska vara värdefullt för dig,

uppmuntra dig... men jag tror att jag själv i alla fall

mest passar "live". Alltså att jag skriver när jag  
känner och får tillfälle.

Men sången åtta (eller sju) kanske jag ska
ta med så gott det går? Någon kanske har vana 
med internet tidigt och kan få höra en sång? En liten hälsning.

"Leva sitt eget liv". Visst kan det ibland kännas 
som att där borta händer det. Där är livet. 

Kom att tänka på det nu med bloggen.
Att den gör lite som den vill.

Men älskade fina du! Och jag får jag också tänka på.    
Vi kan väl tillsammans med Gud tänka på våra liv?!
Goda liv. Värda att levas. Levas nu. Vara nu.

Inte bara hänga med på måfå. Du spelar roll. Jag spelar roll.
Där vi är.  

Det gick inte nu. Skulle ta en sång från youtube.

Först fungerade det, men innan jag valt sång slutade det fungera. 

Kan det vara så tokigt i livet ibland?

Att det bara går och går. Men så helt plötsligt.

Utan förklaring så slutar det fungera.

Radavståndet fungerar ej heller...

Men vi har Gud. Då ger Han en chans till.

När du är trött, du vill fly,

och oron viskar att din dag ska aldrig gry

Jag är hos dig, känn handen kring din hand

Var stilla var ej rädd

Som en bro över mörka vatten

ska jag bära dig, som en bro över mörka vatten

ska jag bära dig

 När skuggan faller kall

 där du går fram

 och när fågeln inte längre syns

och solen dör

 Jag tänder ljus

jag tänder himlens ljus

Var trygg och tro på mig

 Som en bro över mörka vatten

 ska jag bära dig

som en bro över mörka vatten  

 ska jag bära dig

mellanspel..

Styr mot havet nu

segla bort

nu är din korta stund

den ligger i väntan på

följ vågens väg

se, djupen skrämmer ej

 Jag är ju här hos dig

 Som en båt över mörka vatten

ska jag bära dig

som en båt över mörka vatten

ska jag bära dig

Text: Åke Arenhill

Musik: Paul Simon

Dagen började tidigt för mig. Redan klockan 6, när vi eventuellt kanske

möjligen skulle åka till systerdotter. Vi skulle inte bli hämtade förrän 10,

men i min vardag innebär morgon att ha ungefär fyra timmar på sig.

Jag satt skönt och läste i 2 Krön.35 Näst sista kapitlet.

Vi kom inte iväg, men mycket bra annat hände.

Handlade. Själv.   Lite mindre än vanligt.

Skulle lämna plast till återvinning. En snäll man såg

att jag inte var så stadig, så ha hjälpte mig slänga.

Vid kassan saknade kassörskan Mysingen, jag med.

Hon hjälpte mig.

Utanför träffade jag Sara. En människa man gillar

första gången man ser. Vad glad jag blev.

Och hon kände igen mig.

Sen när jag kom körandes upp med moppen såg Mysingen mig.

Därför var han beredd att öppna dörren.   Så jag slapp mixtra med ytterdörren själv.

Och jag kunde ta sprutan.Den som ska bromsa MS.

Ja du ser man kan vända till gott det som kanske först ses som en förlust.

Det var en bra upplevelse för mig att träffa goda snälla människor. Jag blev glad.

Så tänker jag på väskan. Den står redo där.

Så småningom kommer jag nog packa ur den, men...

Tänk att få leva ett liv där man är redo?

Ja redo att tjäna Gud med det man har.

Det som finns.

För jag tror att varenda en av oss redan har saker, egenskaper,

att tjäna med.

Kanske ska du ge en hjälpande hand till någon,

precis som mannen hjälpte mig på återvinningen?

Eller kassörskan som hjälpte mig att packa varorna

(tänk på kunden efter mig som lät det ta lite extra tid).

Ja vi behöver få ge av omsorg till varandra.

Eller du kanske kan glädja någon genom att se och

känna igen henne?

Jag kanske kan få prata med systerdotter på skype imorgon!   

Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, ty prästerna,

Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret

och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna,

Arons söner. Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf,

Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvaktarna stod var

och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder,

leviterna, lagade till åt dem.

2 Krön.35:14-15

Skulle bara ha med ett litet stycke från det jag läste.

Tänker på värde när jag läser. Att alla, alla, uppgifter

är så viktiga. Och att vi kan hjälpas åt.

Behöver kanske bli bättre på att ta vara på varandra?

Visa uppskattning till varandra?

Nu slut för denna gång.   

Så nu lyssnar vi på en ”slutet-sång” i början. Vem säger förresten

att den måste va i slutet? Vem säger att du måste va på ett särskilt sätt?

Göra på ett särskilt sätt.

Jag brukar ju skriva ner texten att läsa på radion innan.

Då har jag lite stöd. Behöver det. Det här är bara några få

meningar som kanske kommer med.

Jag, och kanske vi, är bra på att själva bestämma vad

som är "rätt". Så då blir det en liten påminnelse.

Påminnelse om att vi duger. Vårat sätt är ok.

Måste inte passa in i en speciell mall.

Du är helt enkelt. Det räcker.

I morgon söndag kl 19.30-21 är jag där. Programmet börjar redan 18.00

Om man inte bor i Norrköping och lyssnar på 89.0 mHz, kan man lyssna via internet om man vill. Tyvärr inte i efterhand. Då får jag lägga ut mina utkast på nätet.   

Radio Norrköping.

Ta hand om dig!