Jag är ledsen att det blev fel håll.

Jag skulle bara visa blusen jag köpte på marknaden idag.

Jag är inte så stadig. Det ser du.

Om man tittar lite för länge på något på marknaden

kommer försäljaren fram. Nu är jag ändå ganska nöjd

med mitt "titta för länge-köp". Det kommer till användning.

Filmen åt fel håll... har du känt någon gång att du kommit helt fel,

inte passar?

Det kan kännas lite pinsamt. Inte alls bra. Men du?!

Är det inte så att genom allt är vi samma underbara människa.

Älskade. När vi inte kan stå så stadigt. När vi tycker vi hamnar fel.

Vi är älskade. Du är älskad.

Ibland blir man nästan som avbruten. Av till exempel sjukdom.

Allt tar så lång tid. Så mycket man längtar efter. Som jag längtar efter.

Så skulle jag göra ett födelsedagskort. Blåbär skulle va med.

Ser du att det finns flera bär med på kvisten?!

Mer eller mindre klara, men alla är med.

Alla är med!

Alla är med. Vi har så lätt att jämföra oss. 

Tycka att vi inte duger som vi är.

Fel! Du duger. Du är underbar. Skapad av Gud.

Det du gör det duger. Vi gör vårt bästa helt enkelt.

Se, nu vill jag bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn och helga det åt Honom, för att man där skall tända väldoftande rökelse inför Hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid HERRENS, vår Guds, högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel. Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, för vår Gud är större än alla gudar. Men vem kan bygga ett hus åt Honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer Honom inte. Vem är jag att jag skulle kunna bygga ett hus åt Honom, det skulle då vara en plats där man kan tända rökelse inför Hans ansikte? Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man, som tillsammans med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min fader David har anställt, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare. 

2 Krön 2:4-7

Det ger mig så mycket att få sitta ner och fundera på texterna. Jag blir som varm i hjärtat när jag tänker på det goda som finns i orden.

Salomo skulle bygga ett tempel. Inte till vem som helst. Till Gud!

Du och jag bygger kanske inte ensynlig byggnad till Gud, antagligen inte, men vi kan ändå få vara med och ge till Gud. Ge vackert.

Tänker mycket på dig som är konstnär. Salomo sökte efter konstnärligt begåvad. 

Du kanske har den begåvningen? Du kanske kan få vara med och ge till Gud? Visa på hur Gud är i det du gör? Man kanske kan känna och se Gud i det du skapar?!

En liten parantes... om (när) Micke och jag får lite större längtar jag efter att få göra i ordning ett gästrum. Där som gästen kan få sova (nu är det i köket). Det får gärna vara lite blommor där. Kanske en bok att titta i? En tavla. Säkert något i keramik. Ja, jag längtar att få göra ett fint rum.

Vi gör för Gud. Vi gör vackert. Vi umgås med Honom. Vi ÄR.

Jag tror inte det slutar med att vi gör och gör och blir trötta kanske. Nej, jag tror att Gud längtar att "göra gästrum", ja Han har redan börjat. Det väntar på oss. 

I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?                             Det sa Jesus i Joh.14:2

Och jag tror att redan nu kan vi börja umgås med Gud. Prata med Jesus. "Gästrummet"  fungerar liksom redan här.  

Kunde inte låta bli. En sång till. Lyssna på ingen, en, båda - det som passar dig. 

Så här var det... Skulle göra ett litet kort.

På kortet skulle det sitta text, men snett

så jag "ordnade det snett" redan innan vi

klistrade fast det. 

Så förklarade Micke att man ju kunde bestämma

när man klippt ut hur snett det skulle sitta.

Hihi... Ja, jag skrattade lite gott. Hade jag 

helt enkelt bara ansträngt mig i onödan?

Kan jag få till det här på något sätt tro?

Ja med tro, mitt liv med Gud och så...

Gud har ju ansträngt sig mycket.

Hoppas inte i onödan. Hoppas du tar emot!

När vi lever vår liv kanske vi kan vara beredda

att anstränga oss lite "i onödan " för andra?

Ja, skjutsa biten, prata med, baka kaka, städa...

Bara för att vi tycker om och bryr oss.

Så då kan den bilden tala på något sätt om att bry sig om. Även om det kan tyckas som om det är i onödan tror jag inte det är det. Vi kan få vara med och bry oss om varandra. Jag vet förresten att Gud bryr sig om dig. Han älskar dig. 

Här nedanför kommer att ganska långt klipp. Och han pratar på engelska. Kanske vill du lyssna.

Igår gick vi en kvällspromenad. Jag gick hela varvet!

Alldeles utanför ingången såg jag en blomma som jag inte kunde låta bli att fånga på bild. Eller ja, det var Micke som tog!

Ser du att den växer där i asfalten?! Så vacker.

Jag ser den och tänker på människor. Människor som kanske har det hårt runt sig, nästan som asfalt.

På något sätt fungerar det i alla fall. Kanske man inte ser det, men åh så vacker, så dyrbar. 

Lyssna gärna på sången. Den handlar om att vara buren. Du är buren. Även när det känns hårt och jobbigt är Gud där. Det vill jag tro på. Han är där helt enkelt!

Ha inte så bråttom. Eller låt det ta tid.

Det tänkte jag på idag. Fingrarna.

Mina fingrar. Trodde att de var nästintill läkta idag,

så jag grejade med mat och med vatten. Som om det

var normalt igen. Som om fingrarna var bra.

Så började det klia igen. Nu känns det nästan som om

jag börjar om från början.

Livet? Kan det ibland kännas som att allt är klart och färdigt?

Nu sätter jag igång!

Så smäller det nästan till. Tog i för mycket. Ville så mycket,

men det tog stopp igen.

Då får jag och kanske du tänka på att vi inte behöver stressa fram.

Inte behöver ha bråttom eller ila. 

Vi får lov att koppla av, bara vila, bara vara. 

Önskar att vi skulle tillåta varandra det.

Att få känna att man duger bara för att man ÄR.

Ja, det var fingrarna.   
Fick göra ett snabbt besök hos läkare idag.
Hon såg att det var infekterat, så jag ska äta Heracillin i tio dagar.

Sen bar det av till mysiga Cafe Kuriosa.
Inte så handikappvänligt, men mycket mysigt.
Väl värt ett besök.   

Idag skulle vi va där med MS-tjejerna. Åh vad jag tycker om dem. Så härliga!

Det var regn i luften idag. Eftersom vi inte kunde komma in med stolarna fick vi stanna ute. De dukade upp så fint åt oss. Parasoll mot eventuellt regn och dynor att sitta på om man inte hade rullstol, för stolarna var ju lite fuktiga efter regn som varit.

Vi pratade om att man ju skulle haft kamera med sig. Förevigat oss där i regnkapporna.   

G sa ett ord att bära med sig - ”Vi som inte ger upp”.

Nä vi ger inte upp. Mitt i det där som kan se svårt och omständligt ut så lever vi. Ja, jag tycker om dem!

Just när vi fikade. Många åt deras goda hallonpaj. Vi fick så mycket vaniljsås som vi ville ha.

Just då när vi fikade var det ett härligt väderunder. Solen tittade nästan fram lite. Och vi njöt. Det var så skön luft att andas.

Sen när vi var i stort sett klara kom det både regn och åska. Men då skulle vi gå. Tack Gud att jag fick vara med om detta!

Här är en kille som har mycket att lära oss. Ibland känner jag mig bara trött. Orkar inte. Men vi får lov att vara de vi är tror jag. Med den styrka vi har. 

Försök bara se det goda du har runt dig. Det finns där. Du räcker. 

Väntar väntar väntar.

Nästan som tokig blir jag.

Ett litet finger. Eller två egentligen.

Som det har blivit tokigt med.

De vägrar läka. Fastän jag försöker 

hjälpa på bästa sätt.

Försöker vårda. Ta hand om.

Just nu när jag skrev ner de där orden 

vårda och ta hand om tänkte jag på 

Gud och på dig och mig.

På hur Han vårdar sig om oss. 

På hur Gud tar hand om.

Det var jag som vårdade dig i öknen, 

i den brännande torkans land. 

Hos.13:5

Låt Guds ord tala läkedom till dig.

Det vill jag göra. Jag tror på att Gud vårdar sig om oss.

Songwriters: WALLS, DENISE YVONNE / FOWLER, JACK / CLARK, DAVE

You don't say a word, but I know you're so afraid

Trying hard to take a step of faith

Youre so confused and you're so alone

Standing face to face with the unknown

Every need you have God already knows about it

Still He longs to hear from you

I believe if you put your trust in Him

That is where the road of faith begins

(Chorus)

Cause if His eye is on the sparrow when it comes to me and you

There is no place He wont go

And nothing He wont do

Like a mother cradles a child

His grace covers us somehow

So whatever you go through

God will take care of you

Change is never easy; it's just part of living

There's so much more that we can see

A higher place so far above it all

Is ours when were faithful to His call

(Bridge)

We don't know

We don't have to understand

The hows, the whys, the whens

Give it all to Him