Hur många gånger?
Ja hur många gånger är det ok
att misslyckas med Gud?

Har jag en chans eller kanske två? Tre? Fler?

Numera när jag klickar på mailen för att ta emot eller skicka så ser jag det. Jag ser att jag misslyckades med mailen. Massa återskapade brev.

Så nu senast när jag såg det tänkte jag på mig och Gud.

Om och om igen återskapar Han liv. Mitt liv. Ditt liv.
Gud ger liksom inte upp. Han älskar så mycket.

Förresten... Jag tänker att det är en sak vi även behöver ge varandra. Ge en ny chans. En omstart. Tänker att alla är värda det.

Klicka gärna på länken nedan.
Då kommer du till ett inlägg om Guds kärlek.

Sanningen om Guds kärlek.

Leena och jag hade radio i kväll. 

Skulle ha den här sången i avslutningen,

men vi blev avbrutna så vi hann inte spela den.

Sändningen liksom bröts. Så då kommer den här istället.

Fortsätt leva. Bara de orden tänkte jag på i ”morse”
(nja men det var morgon för Micke och mig).
Fortsätt leva.

Kanske du är som i en situation som känns avbruten?
Livet känns brutet? Det blev inte som du trodde.

Jag kan känna det så ibland kanske, men vet du vad?!
Jag tänker att det på något sätt är det som gör skada.

Tanken på att liksom vara besviken och bara tänka på
det som inte blev eller det som blev brutet. Försök att
istället tänka på det goda du ändå har.

Kan hända att det känns litet, men det är mycket värdefullt.
Ta vara på det. Ta vara på ditt liv. Så mycket du orkar.

Ingen ska behöva kräva mer. En dag i taget. Och jag tror på
att Gud är där. Gud är glad för dina steg. Fortsätt leva.

Jag är med dig

Idag blir det inte så långt.

Handlar fortfarande om glädje och om sinnena.

Har du tänkt på att det du ser kan ge glädje?!

Rider inte längre, men  Tansir... ja Tansir gav mig många tankar.

Läs om Tansir och när han var nyfiken.

En sång om längtan att se. Har haft den förut.                                                     Lyssna om du vill. Vi kan be tillsammans.  

Igår skrev jag om lukt och glädje. Att man kan glädjas åt doft.

Idag tänker jag på hörseln. Kan det vi hör göra oss glada?

Kom att tänka på när jag hör det som att hunden Tusse är på väg - då blir jag glad och fylld av förväntan. Ja, man kan nog bli glad av ljud man känner igen.

Jag tänker mycket på att vara rädd om sig. Höra på saker som är bra för en. Lyssna på det som är bra. Det som talar gott till dig.

Du är värdefull - lyssna många gånger!

Jag har nog berättat om när jag lyssnade på lovsångsmusik i mobilen. Hur glad jag blev. Hur jag kände mig stark. Lyssna på sången en gång till.   Du är så värdefull. Och jag behöver också lyssna många gånger. Vi får lyssna och ta till oss.

Höra förresten... Ja, lyssna - tänk att du och jag får komma med förväntan till Gud. Där som vi kan vara och lyssna till Honom. Vad Han vill säga och påminna om. Det ger glädje.

Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt.
Jes.50:4

Och du?! Tänk på att det också är så att Gud hör. Ja, Han lyssnar till dig. Det ger mig glädje. Du kan komma med frimodighet till Honom.

Så silen "flög upp från golvet och slog mig i pannan".

Så skrev jag igår. Det var med tanke på när jag tappade balansen, ramlade ner i golvet och slog pannan. Det blev inte någon allvarlig skada. Känner... Jo jag är fortfarande lite öm på pannan.

Den där händelsen har ändå inte lämnat mig riktigt. Kan den betyda något i vardagen? *ler* Ser nästan framför mig att du kanske kan lockas till lite småskratt. Ska aldrig den där tjejen ge sig? Allt kan väl inte tolkas i bilder?!

Nej du har rätt tror jag. Allt är inte mystiska bilder eller uppmaningar från Gud. Det skulle nog bli jobbigt att gå runt och leva då. Samtidigt lite roligt och spännande. Jag tror på att Gud kan uppmuntra genom händelser. Ibland uppmanar Han till att handla på ett särskilt sätt. Gud kan trösta. Men du - först och främst tror jag att Gud vill låta dig vila. Det är när du ber om att Han ska tala som jag tror Han gör det.

Jag har tänkt på två saker. Att saker faller på. Att det är man själv som är orsaken.

Att saker faller på. Överöst av problem. Så mycket som är jobbigt. Så kan det kännas. Så kan det vara. Vet du?! Då är Gud där! Han bär dig. Han väntar på ditt ord. Lyssna gärna på en sång jag kom att tänka på.

Andra saken var att man själv är orsaken till fallet. Det var ju faktiskt jag själv som klantade mig. Så jag ramlade. Från när jag satt på huk. Det kanske inte alls är något stort steg du tänker ta, men i fel riktning? Bort från Gud? Låt det inte vara så. Låt ingenting föra dig bort från Gud. Kom bara nära. Han väntar på dig.  

Gud är med dig - alltid

Kommer du ihåg den jag berättade om att jag fick hjälpa 

en kvinna på sjukhuset? Har för mig att jag skrev om det.

På uppdrag på sjukhuset.

Det värmde mitt hjärta att hon kom ihåg mitt namn, ja,

hon gjorde det! Längtar till den dagen när jag ser henne igen

för då ska jag berätta att just det där med namnet betydde

så mycket för mig. 

Och så tänkte jag på Gud. Hur Gud känner oss vid namn.

Gud vet om dig. Gud vet vad du heter. Gud vet var du bor.

Han vet vad du tänker. Han vet vad du tror (en barnsång kom med här).

JA DU ÄR KÄND AV GUD!

Läs vad jag skrev om att vara känd av Gud 

Det blir ett ganska långt inlägg idag tror jag. Lite om vad som hände mig igår. Tankar utifrån det. 

På morgonen någon gång slog jag upp en andakt som jag kommit att tänka på. Det är från boken ”Källor i öknen”.

Eftersom jag själv är ganska dålig på att läsa, så läste jag inte hela stycket - bara så att jag hade en liten aning om vad det handlade om.

Det var en berättelse om en liten pojke sju åtta år tror jag. Det var snart julafton. Hans mormor hade enligt önskemål lovat honom ett frimärksalbum. Så kom julafton. Inget album. Föräldrarna började känna oro för pojken. Han som hade sett fram emot det så mycket. Så kom det inte. 

De pratade med pojken, men han var lugn. Han sa att det ju skulle bli som mormor lovat. Pojken skrev till och med ett brev och tackade mormor för presenten. Fast han inte sett den.

Där slutade jag läsa.

På kvällen var jag med på en samling. Aglow. Vi samlas. Fikar. Ber. Igår skulle det komma någon och tala, men denna fick förhinder. Så därför blev det ett härligt och trostärkande samtal. Kvinna som inledde hänvisade till en bibeltext i 2 Kung.4 I vers 23 står det ”oroa dig inte”.

Läs gärna hela sammanhanget så får du lite bättre koll. I alla fall, hon hade sen läst samma vers i engelska översättning. Där talas om ”it will be alright”, jag hittade ”it will be well” i New American Standard Bible.

Visst stämde det ganska bra med det jag läste på morgonen?! Att tro det vi inte sett ännu. Lita på löftet. Att till och med börja tacka! Det vi inte sett ännu. Det är sant.

Så kommer lite sorgligt. När man har varit hemma ganska lång tid tror man inte så mycket om sig själv. Jag tror inte mycket om mig. Därför var jag tyst. 

Så tänkte jag på det för en liten stund sen. Visst kanske det är så dumt att jag har fått för mig att inte tro på mig själv. Kanske du har fått för dig att tro att du inte betyder något. Att du inte är någon ide´? 

Då vill jag hälsa till dig och mig - vi betyder. Gud tror på dig. Gud tror på mig. Förresten... När jag skriver här på bloggen är det lika mycket till mig själv som till dig. Uppmuntran. Påminnelse om vilka vi är i Gud.

Idag var jag lite nyfiken på den där andakten. Hur hade det gått med pojken och frimärksalbumet? Så jag kollade igen. Han pratade med mormor i telefon. Hon hade inte glömt. Det var bara det att det där fina albumet som han ville ha fanns inte på hennes ort, utan hon var tvungen att beställa. Så det var på väg.

Sen är jag lite fundersam över fortsättningen. Mormor skickade nämligen pengar till pojken så han skulle kunna ordna själv. 

Om vi tänker på att löften från Gud är sanna är det väl inte så att Gud bara skickar iväg oss att ordna själva? Eller kan det vara så ibland? Att Gud ger oss stora möjligheter och så får vi börja använda dem? 

Men jag vill ändå inte tro, jag vägrar tro att Gud bara skulle kasta ut oss med pengen och låta oss klara oss på egen hand. Jag tror på att Gud är med hela tiden, i alla förutsättningar. Guds löften gäller. 

Ibland tror jag ändå det är så att Gud på ett tryggt och varsamt sätt lockar oss att pröva att tjäna. Pröva att gå med Honom. Det vill jag gärna locka dig och mig till. Till att börja ta små steg med Gud. Börja pröva gåvan som Han gett.

Tack att du läste hit. Gud välsigne dig!