Inlägg publicerade under kategorin Att tjäna Gud

Av Ulrika - 22 april 2013 10:00

Vår skrivare mår inte så bra. En gång när jag skulle skriva ut

fick den som spader. Bara hakade upp sig.

Tur att Micke var hemma då. Han kunde nå upp till skrivaren

och ordna avstängning.

En senare gång var jag tvungen att skriva ut. Micke var inte hemma.

Skulle jag våga?

Det kom sig så att jag tryckte på ”print”. I vanliga fall för att känna mig

lite mer säker tar jag bara en åt gången.

 

Men den här gången... Utan att veta om att det var tre jag

tryckte iväg så var det tre.

Som tur var gick det bra. Puh!

Lite har jag funderat på händelsen. Är det så ibland att man gör bra

i att göra utan att riktigt tänka efter först? Tar klivet?

Å andra sidan tror jag Jesus pratade om att tänka igenom sina beslut innan.

Kan det ibland få vara så att man börjar göra innan man blir alldeles rädd?

Att det kan vara bra?

Om jag säger innan jag tar klivet att jag vill göra det med Jesus känns det ok tänker jag.  

Det här blev ett litet ”frågeinlägg”. Jag tror jag själv ”håller mest med om slutet”.

Av Ulrika - 11 januari 2013 10:00

Vid flera tillfällen i skolan och arbetet där har jag blivit påmind

om livet med den Helige Ande. Vill mer. Längtar.

Tänker på att det nu var ganska länge sen

jag hörde en predikan om den Helige Ande.

Har vi glömt bort Honom? Börjat tycka att Han

inte är så viktig?

 

Bestämde mig för att läsa i Apostlagärningarna.

De arbetade tillsammans med den Helige Ande tänker jag.

Petrus botar en lam man
Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen

man ber vid nionde timmen. Då bar man dit en man som hade varit

lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som

kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet

om en gåva. När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet,

bad han om en gåva. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!"

Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något.

Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig:

I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" Och han tog honom i högra handen

och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp,

stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och

prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och de kände igen honom

och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av

förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.

Apg.3:1-10

 


Lade du märke till att undret skedde mitt i vardagen?

Mitt i det vanliga.

 

Önskar oss många stunder av under i den vanliga vardagen.



Av Ulrika - 21 december 2012 10:00

"Nu står flaskan med olja i bokhyllan igen.

Det finns nog en fortsättning på historien sen."

 

Det handlade om oljeflaskan jag inte ville slänga.

 

Så hade jag en till, en pytteliten.

 

 

 

Är inte helt med det där om "bokhyllan igen". Samtidigt är jag

rädd för att ställa krav på dig eller mig. Kanske mer få visa dig 

och mig på möjligheten?

 

Att flytta ur bokhyllan till medvetande om möjlighet?

Det vill jag gärna säga till dig och mig. Gärna våga.


Av Ulrika - 20 december 2012 10:00

 


Du som är inne här lite nu och då vet kanske att igår skrev jag kort

när jag frågade mig och frågade dig om det finns tider när vi ska 

kasta bort våra drömmar?  

 

Jättesvår fråga tänker jag. Kan och vill inte uppmuntra till att

sluta tro på sig själv och den dröm man kanske har.

 

Bilden på vår adventsljusstake kan ge flera olika tankar.

Ser du hur målmedvetna vi har varit så att det blivit en fin 

linje?   

 

Men det var inte det jag mest tänkte på.

 

Fjärde ljuset står där alldeles oanvänt. Och jag vet att det inte

kommer att lysa på rätt datum.   

 

När man ibland tvingas att kasta bort kanske man känner sig 

som det där oanvända ljuset? 

 

Jag säger: Heja dig ändå! Du kan på ditt sätt!

 

1) Kan det vara så att Gud är rädd om (det vet jag att Han är).

Gud vill inte att vi ska bränna ut oss. Så när man känner att man

inte lyser så som man trodde att man skulle kanske det är ett sätt

för Gud att skydda dig och mig. Visa omsorg.

 

2) Ljuset kommer ju få lysa sen. Det kommer bara att ta lite längre

tid.

 

Nu har jag skrivit lång text. Önskar du fick med dig något.

Av Ulrika - 19 december 2012 10:00

 


Det var så nära. Jättenära.

 

Ja att jag skulle kasta ut flaskan med olja.

 

Men det gjorde för ont, så jag lät den vara.

 

Nu står flaskan med olja i bokhyllan igen.

Det finns nog en fortsättning på historien sen.

 

Kände bara att vi behöver nog våga tro mer

på oss själva. Jag kanske ska försöka tro mer själv

också. 

 

Inte bara kasta bort. Kan det vara någon gång

man ändå behöver göra det?

Av Ulrika - 17 november 2012 10:00

Kommer du ihåg att jag skrev om fjärilar i magen?

Om det blir som tänkt ska jag få medverka i en

sinnesromässa imorgon. S:t Olai kyrka klockan 19.   

Då blir det fjärilar (eller de började redan i måndags),

men för mig på något sätt positiva.

 

Lördag först. Önskar dig en fin lördag!

Av Ulrika - 5 november 2012 10:00

Jag fick ett SMS på mobilen. Det plingade till.

Spännande...

Så tittade jag på mobilen. Tryckte för att bli

visad allt. Kunde ju bara se en liten del av texten.

Då kopplades jag till ett meddelande från juni 2011.

 

Alltså helt fel. Inte alls vidare. Gick inte.

 

Händelsen berörde mig. Ganska mycket.

 

Det kanske på något sätt kan kännas liknande

i livet? Kommer inte vidare.

 

Jag lägger in en mycket ovanlig sång för mig.

Hittade den på youtube nära jag sökte på "låt

Gud leda dig". Jag kan tänka mig, jag tror att 

det är en väg att gå. Att låta Gud leda. Med varsam

hand.

 



En låt om hur man kan må när Gud känns avlägsen, trots att man vet att han alltid

finns där: oavsett om går i "dödsskuggans dal". 

Beat: Royye - Can you hear me
Tack Antonio för mixningstipsen! 

[Text] 
Can you hear me? Is someone there
Am I losing my mind, am I losing my mind?
Am I all alone, wont you rescue me?
Talking to myself, staring at the sea.

Gud, kan du höra mig? Ropar ut i mörkret:
Tittar genom fönstret och iaktar det mönster.
Som regnat bildar: medans det rinner ned för rutan.
Ned mot marken: Inget tyder på att det ska sluta. 
Säg mig: finns det någon annan där ute, som är som mig.
Som tänker, drömmer och ständigt ber till dig. 
Men som ändå ibland: känner sig ensam.
För man, kan vara glad ena dan, sedan efter ett tag
glömmer man bort varför man va nöjd. 
Spelar ingen roll om ena dagen är en fröjd.
Gud svarar på mina böner och alltingen är fett.
Livet är som jag vill ha det: Alldeles perfekt. 
Men sen när den dåliga dagen slår undan mina fötter.
Glömmer jag genast bort min grund, mina rötter. 
Så nu blickar jag mot dagen: då jag kommer sakna dig.
För Herre, jag vet, att du alltid vakar över mig.


Can you hear me? Is someone there
Am I losing my mind, am I losing my mind?
Am I all alone, wont you rescue me?
Talking to myself, staring at the sea


När man är i en svacka, är det lättast att bli tacklad.
Upprörd och förvirrade, varför jag tacka?! 
Jag backar, och tänker att kanske är det jag som haft fel?
Och saker som förut lät skevt, har nu sin fördel, 
i det faktum att jag inte riktigt vet vad som är rätt.
Svårt o tro när det är hårt, enkelt när det är lätt. 
Det som förut var korrekt, ifrågasätts nu.
Släpper ut, de tankar som förut satts i bur. 
Jag tänker: Hur ska jag kunna ta mig igenom det här?
Hur: när allting jag ser är runt omkring är besvär. 
Hur: Gjort allt jag kan, ska jag retirera? 
Jag kan inte prestera, leverera någo' mera. 
Nej, faktum är att jag behöver hjälp,
och jag går till den Gud som jag alltid känt. 
Jag vet att du finns, har upplevt dig och vet hur du är.
Och en sak vet jag: att du alltid finns där! 

Psaltaren 23:4 

Herren är min herde, mig skall intet fattas. 
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, 
ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.

What will morning bring?
Will I hear that old sea bird sing?
Will her colors fill my eyes?
As she sails through clear blue sky

 

 



Av Ulrika - 18 oktober 2012 10:00

Funderade på varför det var så tyst i min klass.

Vi har ju kontakt via datorn. Men ingen hörde av sig.

Så där med ett "pling". Det kan plinga i paden när

det kommer meddelande.

Så hörde jag hur dum tanken lät.

Det kanske var jag som skulle börja "plinga"?

Skicka ett meddelande.

Så då gjorde jag det.

Det kanske är du som ska börja ta kontakt?

Inlägget fick sitta i kategorin "Att tjäna Gud".

Tror det nog behövs många som liksom banar

väg till Gud. Som visar längtan efter Jesus.

Var välsignad i ditt "plingande".   

Om det gäller att locka människor till ett steg

närmare Gud. Eller om det kanske handlar om

relationer mellan människor.

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards