Tyckte nästan vårt kort på inköp var lite gulligt.
För någon vecka sedan fick vi storköpsrabatt.
Den utnyttjade vi. Handlade. Elmoppen blev fullpackad.

Jag tänker fortfarande att vi får ta en dag i sänder. Vila.
Jag behöver själv lära mig och påminna att jag duger bara jag är.
Du duger för du är. En härlig fantastisk människa. 

Samtidigt... finns så mycket för oss att ta vara på.
Kanske behövs det ett speciellt sätt att lösa "görandet" på,
men då behöver vi inte, får inte, vara rädda att använda den hjälp
som behövs. 

Dagen började tidigt för mig. Redan klockan 6, när vi eventuellt kanske

möjligen skulle åka till systerdotter. Vi skulle inte bli hämtade förrän 10,

men i min vardag innebär morgon att ha ungefär fyra timmar på sig.

Jag satt skönt och läste i 2 Krön.35 Näst sista kapitlet.

Vi kom inte iväg, men mycket bra annat hände.

Handlade. Själv.   Lite mindre än vanligt.

Skulle lämna plast till återvinning. En snäll man såg

att jag inte var så stadig, så ha hjälpte mig slänga.

Vid kassan saknade kassörskan Mysingen, jag med.

Hon hjälpte mig.

Utanför träffade jag Sara. En människa man gillar

första gången man ser. Vad glad jag blev.

Och hon kände igen mig.

Sen när jag kom körandes upp med moppen såg Mysingen mig.

Därför var han beredd att öppna dörren.   Så jag slapp mixtra med ytterdörren själv.

Och jag kunde ta sprutan.Den som ska bromsa MS.

Ja du ser man kan vända till gott det som kanske först ses som en förlust.

Det var en bra upplevelse för mig att träffa goda snälla människor. Jag blev glad.

Så tänker jag på väskan. Den står redo där.

Så småningom kommer jag nog packa ur den, men...

Tänk att få leva ett liv där man är redo?

Ja redo att tjäna Gud med det man har.

Det som finns.

För jag tror att varenda en av oss redan har saker, egenskaper,

att tjäna med.

Kanske ska du ge en hjälpande hand till någon,

precis som mannen hjälpte mig på återvinningen?

Eller kassörskan som hjälpte mig att packa varorna

(tänk på kunden efter mig som lät det ta lite extra tid).

Ja vi behöver få ge av omsorg till varandra.

Eller du kanske kan glädja någon genom att se och

känna igen henne?

Jag kanske kan få prata med systerdotter på skype imorgon!   

Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, ty prästerna,

Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret

och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna,

Arons söner. Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf,

Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvaktarna stod var

och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder,

leviterna, lagade till åt dem.

2 Krön.35:14-15

Skulle bara ha med ett litet stycke från det jag läste.

Tänker på värde när jag läser. Att alla, alla, uppgifter

är så viktiga. Och att vi kan hjälpas åt.

Behöver kanske bli bättre på att ta vara på varandra?

Visa uppskattning till varandra?

Nu slut för denna gång.   

Radio för mig, men inte förrän 11 december.

Bara det att jag så smått tänker på det redan.

Vet att jag behöver skriva ner det jag vill säga,

hjärna och prat fungerar liksom inte så bra ihop.

Så då är det bra om det står vad jag ska säga.

När jag skriver blir jag så uppmuntrad själv.

Kanske något att göra? Skriva gott? Det berör.

Nästa söndag är rubriken "Bana väg för Herren".

Tycker mycket om, men ta gärna med veckans tema

när du banar väg... Ja att vi bygger på att nådens år.

Gud finns med nåd till dig.

Sedan sade han: "Tag pilarna!" När han hade tagit dem,

sade han till Israels kung: "Slå på jorden!" Denne slog tre gånger,

och sedan slutade han. Då blev gudsmannen vred på honom och sade:

"Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, ty då skulle du ha slagit arameerna,

så att de hade blivit tillintetgjorda. Nu kommer du att slå arameerna bara tre gånger." 

2 Kung 13:18-19

Idag på morgonen läste jag detta ord i andaktsboken.

Sen hade de en kort utläggning om att ”vi stannar halvvägs”

och liksom inte utnyttjar allt. Allt det goda som Gud har där för oss.

Jag kunde känna lite missmod eller ”rygga bort”-känsla

när jag läste orden. 

Vad dum man är tänker jag. Vågar inte, kan inte...

Ska jag tro mer? Göra mer? Börja ”gå på vatten”?

Är jag bara halv annars?

Så tänkte jag på fiende. På att jag tror man själv är största fienden.

När man dömer sig själv. Tycker man inte räcker.

Det kan jag känna lite sorg över. En hel del. Att vi luras att tro

att vi inte räcker. Att vi bara är halva.

Jag lurar mig själv ofta med det. Tänker att jag inte duger.

Kan liksom inte få ihop de orden med Gud. Att Gud skulle se oss

som bara halva. Att det vi gjort inte duger. För vi kunde ju gjort mer.

Så tänker jag inte Gud. Som dömande. 

Jag tänker Gud som lockande. Gud lockar oss.

Pröva en gång till! Heja på! 

Ja jag tror att Gud ju gärna vill att vi ska pröva igen,

men jag tror inte Han tvingar. Jag tror att Han lockar. 

T: Arne Höglund

/: Du er dig, og du duer.:/ 3x
Ja, du passer perfekt i Guds plan

Tynd som en tændstik,
rund som en bold
eller midt imellem.

/: Du er dig, og du duer.:/ 3x
Ja, du passer perfekt i Guds plan

Glad som en lærke,
vred som en hveps
eller midt imellem.

/: Du er dig, og du duer.:/ 3x
Ja, du passer perfekt i Guds plan

Kvik som et egern,
sløv som en snegl
eller midt imellem.

/:Du er dig, og du duer.:/ 3x
Ja, du passer perfekt i Guds plan

M: Arne Höglund

Urkramad? Så kan man känna sig. Som att man inte har rätt.

Inte vara hemma och "bara dra".

Snart väntar möte med chauffören som ju tycker att jag har

"hela dagen" på mig. Redan i lördags tror jag att jag började bäva

och oroa mig.

På fredagen mötte jag förresten en annan chaufför.

Lite klapp i ryggen. "Var rädd om dig".

Tänk vad våra ord betyder mycket. Mådde mycket bättre

efter den resan, men i morgon...   Ja den resan snurrar redan.

Kände att jag behövde läsa ett utkast jag skrev en gång.

Jag sa något om urkramad. Lite så känner jag mig kanske nu.

Urkramad. Men då är väl Gud där och fyller på tror jag!?!

Ta emot och ge vidare. Läs om du vill.

Jag vet att Du tvivlar på din verklighet 
Efter all förlorad identitet 
Men som ett träd som blommar på en asfaltsgård 
Vill jag krypa fram när det är svårt

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

Se hur molnen hopas för att finna tröst 
Ingen vill va ensam när det blir höst 
Men ingenting kan smälta frosten på min kind 
Mer än dina ord att Du är min

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

När Du ligger vaken, och längtar efter kraft 
Och den trygga famn som Du aldrig haft 
Som ett hav som rullar in mot naken strand 
Vill jag svalka av din heta hand

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska vår ensamhet ta mark 
När ögonen tror 
Att ingenting gror 
För en gångs skull låt kärleken slå rot

Oh Du låt kärleken slå rot 
Och växa sig stark 
Fast livet kan ta emot 
För hur ska.......

Skriver på måndagen, men tänker att det visas på tisdagen.

Prövar helt enkelt en gång till den finurliga funktionen.

Tänker på när jag såg att hissen var på mitt plan, men dörren öppnade sig inte även om jag tryckte. Då prövade jag igen. 

Då öppnades dörren. 

Kanske är du eller jag i en situation när vi kan få pröva en gång till?

När jag skriver orden kan jag nästan känna hur en börda läggs på. Jobbig. "Du kan om du försöker".

Jag är jätterädd för att lägga på krav eller måsten. Det vill jag inte. Bara tänka...

Tror du inte att det är så att när man är redo som människa att pröva igen då är Gud där. Han ger den kraft vi behöver. Den tröst. Det mod.

Igår var jag nere på vårdcentralen en stund.

Körde elmoppen dit. Var skulle jag parkera?

De hade varnat för att det skulle komma regn.

Men... Jag orkar ju inte gå så långa sträckor.

Och där alldeles vid ingången finns inget skyddande tak.

Skulle jag ställa mig under tak, men vara tvungen att gå en bit,

eller skulle jag chansa och stå utan tak, men inte behöva gå så långt?

Jag valde det senare. Chansade på att regnet inte kom

(tog med papper utifallatt det skulle bli blött). Regnet kom inte!

Ibland behöver man kanske göra en liten chansning i livet?

Pröva något nytt. 

Jag är ganska rädd och försiktig nu, men jag hoppas på nytt.

Hoppas på chansning.

Men egentligen... Ja, jag litar och tror på att Gud är med där i livet.

I mitt liv. I ditt liv. Gud är med i vår chansning. 

Vi får säga - jag går med Dig Gud. Du och jag. Vi tillsammans Gud.

Hjälp mig så jag orkar. 

Tro det eller ej, men jag blev riktigt glad idag när en vän sa att jag såg lite trött ut. Det kändes som om hon såg mer än på bara utsidan. Det betydde omsorg för mig.

Nu ska jag testa en sak... det där youtube... kanske kan det finnas en sång jag behöver?

You are my strength when I am weak
You are the treasure that I seek
You are my all in all
Seeking You as a precious jewel
Lord, to give up I'd be a fool
You are my all in all

Jesus, Lamb of God
Worthy is Your name
Jesus, Lamb of God
Worthy is Your name

Taking my sin, my cross, my shame
Rising up again I bless Your name
You are my all in all
When I fall down You pick me up
When I am dry You fill my cup
You are my all in all

Jesus, Lamb of God
Worthy is Your name
Jesus, Lamb of God
Worthy is Your name 

Han som sjunger solo på slutet har precis genomgått en operation, inte säker på att kan, men han kunde!

Tacksam att det blev denna sång. Den är visserligen på engelska, men en härlig lovsång.