Idag blev jag påmind om pratet. Ja det här att prata med varandra.

Bara "babbla". Prata massor. Det var när jag besökte Claras blogg

som jag kom att tänka på prat.

Om du inte har läst det jag skrev en gång om att Gud talar kan du

kanske ta tid till det nu? Gud talar. Om du vill.

Tala, prata, "babbla", viska, sucka. För att få lite tips på synonymer till prata använde jag en "synonymbok"

Surra var synonym liksom kackla. Men vet du vad?! Också samtala, samspråka och diskutera togs upp som förslag.

Jag tror att du och jag får samtala med Gud. Prata och "babbla" till Honom, men också lyssna. Jag tror på att Gud vill tala till oss. Till dig! Gud har många bra saker att säga.

Under flera dagar ringde inte telefonen.

Vi tänkte inte så mycket på det. Tänkte inte någon försökte.

Idag fick vi reda på att linjen hela tiden tutade upptaget.

Det gick inte att nå oss.

Tanken väcktes... Och faktiskt nu när jag skriver också.

Tänkte inte någon försökte. Är det så vi behandlar Gud?

Tänker att Gud är inte intresserad av mig. Han vill inte tala till mig. Lilla jag.

Numera försöker vi hålla koll på att linjen är fri.

Mysing har visat mig hur jag ska göra för att starta om telefonen.

Märker när jag skriver att det trillar ner tankar i huvudet.   

Starta om? Ja ibland kanske vi behöver starta om oss själva?

Säga till Gud att här är jag. Det är du välkommen att göra.

När vi säger ja då tror jag att Gud är där.

Ja just så. Gud är intresserad av dig.

Gud vill tala med dig. Var gärna öppen för det.

Och du?! Då när linjen var upptagen. 

Då ringde kvinnan på mobilen istället.

För hon ville gärna ha tag på oss. 

Så kan det kanske va med Gud också? Han vill så gärna ha tag på oss. 

Ibland kanske Han använder en helt annan linje bara för att få tag? Någon händelse? Någon människa vi träffar? Något vi läser eller hör?

Ja Gud vill ha kontakt med oss. Så gärna. Gud längtar efter att tala med dig.

Jag är så tacksam för stunderna jag får blogga. Det jag får skriva uppmuntrar mig. Tack!

Hur många gånger?
Ja hur många gånger är det ok
att misslyckas med Gud?

Har jag en chans eller kanske två? Tre? Fler?

Numera när jag klickar på mailen för att ta emot eller skicka så ser jag det. Jag ser att jag misslyckades med mailen. Massa återskapade brev.

Så nu senast när jag såg det tänkte jag på mig och Gud.

Om och om igen återskapar Han liv. Mitt liv. Ditt liv.
Gud ger liksom inte upp. Han älskar så mycket.

Förresten... Jag tänker att det är en sak vi även behöver ge varandra. Ge en ny chans. En omstart. Tänker att alla är värda det.

Klicka gärna på länken nedan.
Då kommer du till ett inlägg om Guds kärlek.

Sanningen om Guds kärlek.

Jag har skrivit om hur dofter kan ge glädje

(tänk att det fortfarande doftar vår när det regnar).

Hur det man hör kan ge glädje. Jag önskar dig så 

mycket att du ska få höra bra saker. Saker som ger dig glädje.

Det vi ser kan ge glädje. Var rädd om dig när du ser.

Att du får se bra saker. Det gäller även lyssna. Var rädd om dig!

Smaka... Har du tänkt på att du kan få smaka Guds ord?!

Få smaka, läsa, se, minnas Guds ord. 

Så till slut... kan man känna glädje genom känseln?

Om du till exempel klappar på ditt husdjur - då 

känner du säkert glädje!?

I alla fall... jag känner glädje för människor jag har mött här,

och för möjlighet att skriva här. 

Och du... en av de sakerna som ger mig mycket glädje 

är att jag vet att jag är känd och sedd av Gud. Det är

liksom en grund för mig. Kan vara ledsen och trött,

men det som bär ändå genom allt är att jag vet att

jag är sedd av Gud. Han vet förresten att det är hög tid

för mig att sova nu.

Och du - du, just du är också känd och sedd av Gud.

Han vet om dig, och älskar dig. Önskar det ska ge dig glädje. 

Igår skrev jag om lukt och glädje. Att man kan glädjas åt doft.

Idag tänker jag på hörseln. Kan det vi hör göra oss glada?

Kom att tänka på när jag hör det som att hunden Tusse är på väg - då blir jag glad och fylld av förväntan. Ja, man kan nog bli glad av ljud man känner igen.

Jag tänker mycket på att vara rädd om sig. Höra på saker som är bra för en. Lyssna på det som är bra. Det som talar gott till dig.

Du är värdefull - lyssna många gånger!

Jag har nog berättat om när jag lyssnade på lovsångsmusik i mobilen. Hur glad jag blev. Hur jag kände mig stark. Lyssna på sången en gång till.   Du är så värdefull. Och jag behöver också lyssna många gånger. Vi får lyssna och ta till oss.

Höra förresten... Ja, lyssna - tänk att du och jag får komma med förväntan till Gud. Där som vi kan vara och lyssna till Honom. Vad Han vill säga och påminna om. Det ger glädje.

Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt.
Jes.50:4

Och du?! Tänk på att det också är så att Gud hör. Ja, Han lyssnar till dig. Det ger mig glädje. Du kan komma med frimodighet till Honom.

När jag tänker på glädje tänker jag på flera olika saker.

Vilken av dem ska jag börja med tro?!    Funderar...

Det började med att jag åkte hissen ner för att gå ut.

Redan innan jag var ute kände jag det där härliga.

Det luktade vår. Ja det doftade vår. Hela luften kändes 

ny på något sätt. Då när våren kom. 

Så tänkte jag på glädje. Att man kan bli glad av lukter, 

glad av dofter. Det doftar nybakat. Härligt. Mat. Gott. 

Känner sig hemma. Ja där det luktar hemma.

Kanske någon speciell person? Eller ett husdjur?

Nu för tiden kanske jag faktiskt skulle sträcka mig till att det 

skulle ge mig glädje om jag luktade svett. Ja, svett för att jag 

arbetat och det skulle tyda på frisk kropp. 

Nu tänker jag på dig. Fina härliga du. Önskar mycket att du 

ska få känna glädje när du kommer hem. Att det ska få dofta 

hemma. Och att du ska få upptäcka att det är där hos Gud du 

kan få känna dig hemma. Där får du vara. Hos Gud kan du vila.

Det var det förta jag tänkte på om glädje. Luktsinnet. 

Säkert finns det mycket mer man kan fundera över när 

det gäller lukt och glädje. Senare blir det de andra sinnena.

Kan det komma att finnas glädje i dem också?

Så silen "flög upp från golvet och slog mig i pannan".

Så skrev jag igår. Det var med tanke på när jag tappade balansen, ramlade ner i golvet och slog pannan. Det blev inte någon allvarlig skada. Känner... Jo jag är fortfarande lite öm på pannan.

Den där händelsen har ändå inte lämnat mig riktigt. Kan den betyda något i vardagen? *ler* Ser nästan framför mig att du kanske kan lockas till lite småskratt. Ska aldrig den där tjejen ge sig? Allt kan väl inte tolkas i bilder?!

Nej du har rätt tror jag. Allt är inte mystiska bilder eller uppmaningar från Gud. Det skulle nog bli jobbigt att gå runt och leva då. Samtidigt lite roligt och spännande. Jag tror på att Gud kan uppmuntra genom händelser. Ibland uppmanar Han till att handla på ett särskilt sätt. Gud kan trösta. Men du - först och främst tror jag att Gud vill låta dig vila. Det är när du ber om att Han ska tala som jag tror Han gör det.

Jag har tänkt på två saker. Att saker faller på. Att det är man själv som är orsaken.

Att saker faller på. Överöst av problem. Så mycket som är jobbigt. Så kan det kännas. Så kan det vara. Vet du?! Då är Gud där! Han bär dig. Han väntar på ditt ord. Lyssna gärna på en sång jag kom att tänka på.

Andra saken var att man själv är orsaken till fallet. Det var ju faktiskt jag själv som klantade mig. Så jag ramlade. Från när jag satt på huk. Det kanske inte alls är något stort steg du tänker ta, men i fel riktning? Bort från Gud? Låt det inte vara så. Låt ingenting föra dig bort från Gud. Kom bara nära. Han väntar på dig.  

Gud är med dig - alltid

Bara Du kan möta all min längtan
bara Du kan andas liv i mig
bara Du ger glädjen som är evig
bara Du hör mig när jag ber
-
Ingen som Du Gud kan ge mig frid och mening med mitt liv
det enda som betyder nåt är att söka Dig och se Dig som Du är
-
Fader jag älskar Dig kom rör vid mig jag längtar efter Dig Din härlighet förvandlar mig låt Din kärlek genomströmma mig

Jag tipsade om predikan som sändes på Norrköpings närradio igår. Kanske någon lyssnade?!

Stefan pratade en del om livet med Gud. Skaka dammet av sig.

Skaka av sig det där som kanske har varit besvikelse. Resa sig upp.

En av de sakerna som också talade gott och inspirerande till mig

var när han pratade om människor som lever med Gud, andas med Gud.

Ungefär så tänkte jag på sen. Att få vara nära Gud hela tiden.

Andas det Han andas. Tänka det Gud tänker. Det är friskt.

Något att längta efter!

Så fick sången ovan vara med också. Lyssna så många gånger du vill.  

Sjung med!

Nu strax sova. Så tacksam att jag får lov att skriva här. Betyder mycket för mig.