Jag brukar "numera" (nja lite mer än en vecka kanske)

lägga in inlägg i förväg. Då ser man rubriken på facebook

(det är kopplat), men inte mer.

Kan det vara på liknande sätt i livet ibland?

Att vi anar vad som ska komma, kanske skymtar,

men ändå inte mer.

Jag kan nog känna igen mig i den tanken lite.

Vad ska man göra då? Vad ska du göra?

Vad kan du få göra?

Hålla fast tänker jag på. Vi får hålla fast.

Hålla fast och lita på att Gud är med också i framtiden.

I det som vi anar. Gud lämnar aldrig dig.

Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Hela världen den brinner
Ska jag aldrig lämna, aldrig lämna dig

Vart du än är
På vår jord, ja överallt
Om du visste att jag fanns
Så nära dig, så nära dig
Jag står här bredvid
Då när allt känns mörkt och kallt
Om du har förlorat allt
Finns jag hos dig, så nära dig

Men om du visste att jag fanns
Skulle du då ge mig en chans?
Låt ditt hjärta leda dig fram
Så nära mig, så nära mig

Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om sol och måne försvinner
Och du står ensam kvar
Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om hela världen den brinner
Ska jag aldrig lämna, aldrig lämna dig

Vart det än bär
Vart du vägen går nånstans
Kanske långt, långt härifrån
Finns jag hos dig, så nära dig

Men om du visste att jag fanns
Skulle du då ge mig en chans?
Låt ditt hjärta leda dig fram
Så nära mig, så nära mig

Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om sol och måne försvinner
Och du står ensam kvar
Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om hela världen den brinner
Ska jag aldrig lämna, aldrig lämna dig

(Aldrig lämna dig)
(Vet du att jag finns hos dig?)

Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om sol och måne försvinner
Och du står ensam kvar
Jag ska aldrig lämna dig
Aldrig lämna dig
Om hela världen den brinner
Ska jag aldrig lämna, aldrig lämna dig

Idag tittade jag i brevlådan, med lite mer förväntan än vanligt.

Det var ju ett tag sen jag skickade in beställning  på den däringa boken jag gjort.

Skulle kunnat ligga en avi i brevlådan, så vi kan hämta.

Gjorde inte. Får vänta lite till.

Så sökte jag på sånger utifrån "vänta" på youtube -

då kom denna klassiker som ett förslag. Kände mig

nästan som tonåring igen.   

 Tittade på videon. På slutet faller en av killarna.

Man kan nog känna sig lite "fallande" ibland kanske?

Här var det nog kompisen som hjälpte honom upp.

Vi får hjälpa varandra, men jag tror också på en Gud 

som tar tag i oss. Hjälper oss upp igen.

Så ser den blivande bokens framsida ut.

Ganska kaxig titel känner jag, förlåt.   

Men något ska den heta. Inte så många sidor,

men om jag får 100 kr per bok går jag nästan runt. 

Det var roligt att pröva. Väntar på att få se den.

Idag var vi en liten tur till Vadstena. Där som jag ska läsa sen.

Ser du hur förberett det var där? Kan också berätta att i Vadstena

har de byggt ett hus med toaletter. En sida för herrar, en för damer.

Damerna hade fyra toaletter plus handikapptoa kan jag berätta.

Tillbaka till den förberedda grusgången.

Ja där de sopat undan gruset så att det blir en gång,

lagom för rullstol eller barnvagn.   Gillar.

Kände mig välkommen.

Och tänker på förberedelse. Hur vi kan se varandra

och förbereda, men också på hur jag tror på att Gud förbereder.

Problem med nätet, mer snart...

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva,
Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att
ingen skall berömma sig.  Ty Hans verk är vi, skapade
i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett,
så att vi skall vandra i dem.

Ef.2:8-10

Ville ha med detta bibelord. En uppmuntran till dig och mig.

Att få leva ett liv där vi hjälper varandra tjäna, men också

en uppmuntran om Gud och dig. Om mig. Ja vi kan tillsammans
med Gud liksom få gå vägar som är förberedda.

Förberedda av Gud till att tjäna. Där vill jag gärna va, så

mycket jag orkar.  

Bara en liten uppmaning till dig, försök.

Kom med ditt ingenting till Gud sa kvinnan

på Nyhem. Isik Abla.

Då kan det bli stort.

Rädisor... ja det är gott, Leverpastej är gott.

Ska vi prova det tillsammans?

Det gjorde vi som du ser, och det var gott.

Tänkte på detta att pröva nytt.

Det kan vara mycket värt för dig
att pröva nytt tänker jag. Att våga lite.

Något som du kanske inte prövat innan.

Värt ett försök.

Underbara Claras inlägg om kommande sommar.

Det här läste jag idag. Om sommaren. Jättehärligt.
Och jag har läst ett citat som någon gärna hade som favorit.

FRAMTIDEN ÄR NU.

Visst kan man nästan stå lite frågande inför tanken?
Ska man tänka nu eller ska man tänka då om ett tag?

När jag sitter här och funderar kan jag alldeles förstå
tanken och känslan av vad underbart det ska bli då...

Men jag ska nog mest försöka hamna i att framtiden är nu.
Nu är gott att få vara. Nu.

Önskar mycket att du ska få känna att nu är en bra tid gör dig.
Du är värd så mycket gott. Värd att orka ditt liv nu. Inte sen. Nu.

Nu är tid att lovsjunga. Jag behöver också lära det.

Jag Glädjer mig i dig
Jag Glädjer mig i dig
Du är min Herre Jesus
Jag Glädjer mig i dig
Jag Glädjer mig i dig
Du är min Herre och Kung

Med min mun vill jag förkunna ditt majestät
Med mitt hjärta vill jag utrycka min tacksamhet
Mina händer vill jag lyfta i längtan efter dig
Du är värdig, Värdig är Du
Du är värdig, Värdig är Du

Jag vill helst inte rekommendera klipp ur Schulmanns show.

Det är kanske inte direkt något fel på inslag, men jag kan

liksom inte helt stå för hans "humor", fattar inte det roliga.

Så kom det så oväntat igår, han satt och pratade, skulle leta

klipp till Clas Elfsberg... så plötsligt en liten mening:

trots ms ställa upp igen

På kvällen när jag var på Gudstjänst tänkte jag på orden igen.

(jag tror förresten att flera av er som läser här vet om att jag har ms).

Uppmuntran till mig stt inte ge upp. Trots svårigheter är vi människor

älskade av Gud. Du är en människa älskad av Gud.

Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter.   

En del av Daniel 9:25

Jag känner mig ganska nerbruten på något sätt,

men orden igår gav mig på något sätt nytt hopp, ny tro.

Genom allt vill Gud va med, trots svårigheter är du

värd att pröva igen.  Tänk att få känna att Gud bygger upp.   

Imorgon! Ja imorgon är det radio för mig.

19.30-21 är jag där. Men programmet börjar redan 18.

 Radio Norrköping 89.0 Radio Norrköping

Ulla kommer vara min gäst imorgon!

Du ser igenom. Du ser förbi
Allting jag skapat och försökt bli
Mitt liv är en öppen bok i Din hand
Ändå måste jag komma, ändå måste jag fram
Du väckte min längtan. Du sa mitt namn
Jag blir aldrig densamme och ett är nu sant

Utan Dig blir hösten för alltid kvar
Utan Dig blir frågorna aldrig svar
Utan Dig är livet ett iskallt hav
Utan Dig utan Dig
Du är liv pulserande inom mig
Varje andetag beror på Dig
Du är vårvinden som omger mig
Mitt liv är ingenting utan Dig

  Tisdagar och fredagar brukar jag försöka kämpa mig upp

på morgonen för att träna sjukgymnastik. 

Ytterdörren som är där har en sån funktion att den öppnar sig 
när man kommer i närheten.

Men inte idag. Hur man än skulle försöka vifta framför den däringa kameran,
eller trycka på knappen, så fungerade det inte. 

För att komma in fick jag öppna dörren i egen kraft.   
Tur att den var lätt. Bara "flög upp". 

Tränade sen. Oväntat fick jag se Kamilla.   

Sen skulle jag hem.   

Innan jag åkte hem fick jag chansen att hjälpa.
Chans att öppna dörren för två. 

Så sitter jag här och funderar. Skriver lite.

Är det kanske så i livet ibland att det liksom slutar 
att fungera? Allt möjligt kan ställa till det för oss. 

Så tänker jag på när jag stod framför dörren, 
trodde den skulle vara omöjlig för mig att öppna. 

Men så prövade jag, och den "flög upp", ja den var verkligen lätt.

Vi kanske tycker att vi står inför omöjliga stopp eller dörrar.
Ingen ide kanske vi tänker. Hopplöst.

Det är nu under tiden jag skriver som tankar kommer,
på något sätt, är det inte dags att kanske pröva?
Att försöka våga dra i dörren. 

Samtidigt som jag skriver orden känner jag det nästan som krav,
"pröva då!". Kommer du ihåg filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret"?
Om pojken som äntligen kunde bada, men då var det kallt. "Men bada då" sa pappan. 

Åh jag vill inte lägga krav på dig,
och inte på mig. Kanske kan vi istället tänka på möjlighet? 

Att dörren finns där och vi kan pröva att rycka i den.
Jag vet i alla fall säkert att du kan pröva att rycka i dörren Jesus.