Inlägg publicerade under kategorin Förväntan

Av Ulrika - 12 april 2011 17:29

Du ska få läsa två verser i tre olika översättningar. 1917, Levande bibeln och Folkbibeln.


Tänken icke på vad förr har varit, akten icke på vad fordom har skett.Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig; märken I det icke? Ja, jag skall göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken. 


Men glöm allt det som har varit! Det går inte att jämföra med vad jag tänker göra!Jag planerar att göra någonting alldeles nytt. Jag har redan börjat! Ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken!


Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.

Jesaja 43:18-19


Kanske är det så ibland att vi mycket håller fast vid det som varit. Kanske till och med vid sådant som inte har varit bra för oss?


Det är fortfarande med tanke på Stefans predikan i söndags som jag skriver lite.

Kommer du ihåg versen som han utgick ifrån?


Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.

Jes.52:2 


Hemska tanke att vara fången fast man kanske inte ens har sett eller förstått. När vi ber Jesus om att få vara fria tillsammans med Honom då tror jag på att det blir så. Jag tror på att Jesus har goda tankar för oss. För dig. För mig.


Ja, jag tror på att Jesus har goda tankar för dig. Han vill dig väl. Jesus kan ge frihet. Lösa banden från halsen. Ge en framtid till dig. En god framtid.


Stefan avslutade med ord som ger tro och förhoppning. Önskar att de orden kan få betyda hopp för dig.


”Tillsammans med Gud finns det alltid en ny början”



Jes.43:18 på olika språk   

Jes.43:19 på olika språk 




Av Ulrika - 8 april 2011 12:26

Det vi har hört om får vi nu se.

Ps.48:9a


Vilken härlig liten mening. Läste den nu i Psaltaren.

Kunde inte låta bli att bara få citera den.


Vad jag önskar att du skulle få se att det är sant som

jag försöker prata om och flera andra.


Gud är. Han är hos dig. Gud lyssnar när du ber.

Han bryr sig om just dig. Du kan alltid fly till Gud.


Det var roligt att åka till sjukhuset idag. Tiden innan -

ja jag väntade lite, men försökte använda tiden till något bra.


Så kom jag till sjukhuset. Tror på att man kan få gå lite på uppdrag av Gud.

Så nu ser jag som mer spännande när jag ska åka nästa gång.


I alla fall... När jag kom fram var där en kvinna (hade träffat henne innan)

som hade gjort undersökning med ögonen så hon såg nästan ingenting.

Så fick jag hjälpa henne att hitta vägen!


Nu låter det kanske som att jag vill tala som om jag alltid lyckas göra bra saker. Nej! Visst är det så att jag också misslyckas flera gånger. Missar att ringa när jag skulle kunna göra. Missar att skicka kort. Annat.


Men! Tänk att vi får gå på uppdrag. Vara en medmänniska. En människa som bryr sig. Det känns spännande. Jag vill gärna få lov att bry mig om dig. Läs det där om Gud igen. Gud är. Han är hos dig. Gud lyssnar när du ber. Han bryr sig om just dig. Du kan alltid fly till Gud.


Gud söker dig



Av Ulrika - 5 april 2011 15:47

När gudsmannens tjänare tidigt på morgonen steg upp och gick ut, se, då hade en här med hästar och vagnar omringat staden. Tjänaren sade till gudsmannen: "O, min herre, vad skall vi ta oss till?" Han svarade: "Frukta inte! De som är med oss är fler än de som är med dem." Och Elisa bad: "HERRE, öppna hans ögon, så att han ser." Då öppnade HERREN tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisa. 

2 Kung.6:15-17


Elisa var först medhjälpare till Elia. Sen arbetade han själv. Som här. 

Vilka härliga berättelser. Har börjat att läsa i Kungaboken den andra nu.

Kanske får hoppa tillbaka och läsa första sedan? 


Känner att jag har saknat att läsa de här händelserna. De ger mig tro.

De ger uppmuntran. Läs först gärna något av evangelierna, men sen kanske något i gamla testamentet - mycket spännande väntar.


Vad jag önskar att du och jag mer kunde se Gud. Se vad Han gör.

Att Han är verksam. Även när vi kanske känner det som om ingenting händer arbetar Gud. Och vi får vara arbetskamrater med Honom. Härligt! Tack!



Av Ulrika - 1 april 2011 19:13

 


Hemma har vi lampor som blinkar när det ringer. 

På dörren eller i telefon. För väckning blinkar det 

och kudden vibrerar.


Nu hände så att vi skulle få lite nytt och de skulle installera.

De gjorde det idag via ”fjärrstyrning”. Stockholm satt de i tror jag.


Jag var hemma idag när de prövade. Först gjorde de i ordning.

Sen blinkade de hos oss. Det var bara blink. Hade ju underlättat 

om de ringde också. På texttelefonen.


Förstår att det här kan låta långsökt för dig, 

Men jag är liksom sån att små händelser i vardagen kan tala 

till mig på något sätt. Tala och påminna om hur Gud är. Vad 

Han gör. Vad vi gör. Så här har tankarna gått för mig idag.


Tänk att här där signalen kom var Gud (idag var det bara vi). 

De som sände signalen (troligtvis från Stockholm) kan vi tänka 

är du och jag. Då när vi ber till Gud.


Vi såg när signalen kom. Jag är övertygad om att Gud ser och hör

när vi ber. När vi skickar våra signaler till Honom.


Men sen ringde de där ”provarna” inte upp oss. De var liksom

inte tillgängliga. Så att de kunde få veta att vi sett.


Hänger du med?   


Jag tänker att det kanske ofta är så att vi pratar pratar pratar.

Skickar signaler till Gud. Ber om hjälp. Ropar. Viskar.


Men sen... Vi är inte tillgängliga. Förväntar oss inte att Gud ska

svara på bönerna. Att Han vill umgås. Vill lära känna oss.


Jag tror inte på att Gud alltid brukar sättet att överrumpla eller

tvinga sig på oss (visst kan det kanske vara så ibland ändå att Gud överraskar,

men då på ett bra sätt). 


Jag tror däremot på att Gud väntar på oss. Väntar på tillgänglighet.

Väntar på att vi ska tala om för Honom att vi längtar efter Honom.


Så fortsätt gärna skicka signaler till Gud. Gärna. Gud ser dig. Gud hör dig.


Men du... Och mycket jag... Tänk om vi kunde komma och vara tillgängliga?

Vara beredda på att Gud ser och hör. Förväntansfulla. Det känns spännande.


 

Av Ulrika - 25 mars 2011 18:20

Igår lyssnade jag på musik i min mobil, kristen musik.

Där när jag stod på torget i Norrköping och väntade på

färdtjänsten. Är så glad för den stunden, tacksam.

Jag fick känna mig rik och stark. Mitt där. Med rollator

och allt. Men jag kände mig stark. Jag har Jesus.

Du är också välkommen till Honom. Prata med Honom.

Bjud Jesus att vara med dig!


 

Av Ulrika - 15 mars 2011 12:57

Det blir ett ganska långt inlägg idag tror jag. Lite om vad som hände mig igår. Tankar utifrån det. 


På morgonen någon gång slog jag upp en andakt som jag kommit att tänka på. Det är från boken ”Källor i öknen”.


Eftersom jag själv är ganska dålig på att läsa, så läste jag inte hela stycket - bara så att jag hade en liten aning om vad det handlade om.

 

Det var en berättelse om en liten pojke sju åtta år tror jag. Det var snart julafton. Hans mormor hade enligt önskemål lovat honom ett frimärksalbum. Så kom julafton. Inget album. Föräldrarna började känna oro för pojken. Han som hade sett fram emot det så mycket. Så kom det inte. 

 

De pratade med pojken, men han var lugn. Han sa att det ju skulle bli som mormor lovat. Pojken skrev till och med ett brev och tackade mormor för presenten. Fast han inte sett den.

 

Där slutade jag läsa.

 

På kvällen var jag med på en samling. Aglow. Vi samlas. Fikar. Ber. Igår skulle det komma någon och tala, men denna fick förhinder. Så därför blev det ett härligt och trostärkande samtal. Kvinna som inledde hänvisade till en bibeltext i 2 Kung.4 I vers 23 står det ”oroa dig inte”.

 

Läs gärna hela sammanhanget så får du lite bättre koll. I alla fall, hon hade sen läst samma vers i engelska översättning. Där talas om ”it will be alright”, jag hittade ”it will be well” i New American Standard Bible.

 

Visst stämde det ganska bra med det jag läste på morgonen?! Att tro det vi inte sett ännu. Lita på löftet. Att till och med börja tacka! Det vi inte sett ännu. Det är sant.

 

Så kommer lite sorgligt. När man har varit hemma ganska lång tid tror man inte så mycket om sig själv. Jag tror inte mycket om mig. Därför var jag tyst. 

 

Så tänkte jag på det för en liten stund sen. Visst kanske det är så dumt att jag har fått för mig att inte tro på mig själv. Kanske du har fått för dig att tro att du inte betyder något. Att du inte är någon ide´? 

 

Då vill jag hälsa till dig och mig - vi betyder. Gud tror på dig. Gud tror på mig. Förresten... När jag skriver här på bloggen är det lika mycket till mig själv som till dig. Uppmuntran. Påminnelse om vilka vi är i Gud.

 

Idag var jag lite nyfiken på den där andakten. Hur hade det gått med pojken och frimärksalbumet? Så jag kollade igen. Han pratade med mormor i telefon. Hon hade inte glömt. Det var bara det att det där fina albumet som han ville ha fanns inte på hennes ort, utan hon var tvungen att beställa. Så det var på väg.

 

Sen är jag lite fundersam över fortsättningen. Mormor skickade nämligen pengar till pojken så han skulle kunna ordna själv. 

 

Om vi tänker på att löften från Gud är sanna är det väl inte så att Gud bara skickar iväg oss att ordna själva? Eller kan det vara så ibland? Att Gud ger oss stora möjligheter och så får vi börja använda dem? 

 

Men jag vill ändå inte tro, jag vägrar tro att Gud bara skulle kasta ut oss med pengen och låta oss klara oss på egen hand. Jag tror på att Gud är med hela tiden, i alla förutsättningar. Guds löften gäller. 

 

Ibland tror jag ändå det är så att Gud på ett tryggt och varsamt sätt lockar oss att pröva att tjäna. Pröva att gå med Honom. Det vill jag gärna locka dig och mig till. Till att börja ta små steg med Gud. Börja pröva gåvan som Han gett.

 

Tack att du läste hit. Gud välsigne dig! 


Av Ulrika - 9 februari 2011 19:09

Älskade du. Nu är det kväll.

Dagen har liksom "gått iväg".

Önskar att den har fungerat bra för dig.


Jag läser "Närma dig Gud". Av John Bevere.

Ja, fortfarande - det tar lite tid för mig att läsa.

Läste idag om Den helige Ande. Tänk att du och jag kan få ha en relation med Honom. Du är välkommen! Bjud Honom till dig. Börja redan nu.

Av Ulrika - 2 februari 2011 19:20

  

Jag tror på att Jesus finns med mitt i din vardag.

 

Jag har en mobil. Visst har jag tappat den i golvet 

ett antal gånger. Idag sa den ”slut”. Gick inte att starta den.

 

Prövade att be några gånger till Jesus. Snälla - jag behöver den.

 

Fungerade inte först. Sen på eftermiddagen gick det.

Blev så glad. Jippi! Tipsade en vän om att Jesus hjälpt. 

 

Men Den var inte helt frisk. Hängde sig fortfarande lite.

Så vid ca 17.30 fungerade den helt. 

 

Tänkte på bön och förbön. Kanske är det så ibland att vi får låta det ta tid. 

 

Kommer ihåg när Jesus bad för den blinde mannen.

Först såg mannen människor som såg ut som träd.

Då bad Jesus igen. Och det blev bra!

 

När de kom fram till Betsaida kom man med en blind man till Jesus och bad Honom röra vid mannen och bota honom. Jesus tog då den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn och spottade på hans ögon och lade sina händer på honom. Kan du se något nu? frågade Jesus. Mannen såg sig omkring. Ja, sa han, jag ser människor. Men de ser ut som träd, som går omkring! Då lade Jesus sina händer på mannen en gång till. Och då fick han tillbaka synen helt och fullt, och han såg allting klart. Jesus skickade sedan hem honom. Men gå absolut inte in i byn, uppmanade Han honom.

Mark.8:22-26

 

Jesus är mitt föredöme. Älskar älskar Honom.

Var inte rädd när du inte får ditt svar på en gång.

Tror på att Gud har hört dig från början.

Ibland får man bara vänta lite.

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards