Inlägg publicerade under kategorin Nya testamentet
Den kristne och överheten
Så är rubriken till kapitlet. Sen skriver Paulus
om hur överheten är satta att verka på sätt med
omsorg. Hur vi ska lyda och visa respekt.
Undrar tro om det inte smått kan låta politiskt?
Även om han inte skriver om val. Han skriver
mer om tjänst för Gud.
Hur de som leder går i uppdrag från Gud?
Det är som att jag ännu mer börjar se värdet
i att be för dem som leder. För dem som leder
Sverige. För dem som leder församlingen.
För dem som leder familjen.
Önskar dem vara medvetna om ansvar.
Likaväl som de har anvar över ett helt land
tänker jag att du och jag har ansvar för våra
liv. Ansvar för de vi är.
Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro.
Rom.13:11b
Kunde inte låta bli att ta med en vers till.
Tänk att himlen är närmare idag än den
var igår. Eller två…
Ja, jag lever en del med ”tanke framåt”.
Jag vet att jag säkert behöver bli mycket
bättre på att låta vara och leva NU.
Men jag kan inte låta bli, låtsas som om
jag tror det inte ska hända.
Det kan vara i morgon och det kan vara
om hundra år. Men idag är en dag närmare.
Vet du om att det var så jag tänkte inför
giftermålet också. En dag närmare!
Natten går mot sitt slut och dagen är nära.
Rom.13:12a
En mening med hopp?! Önskar dig gärna
hopp. En dag närmare.
Paulus skriver om den andliga gudstjänsten.
En tjänst för Gud, jag är en av dem som vill
och önskar vara med i tjänsten.
Jag väljer någon enstaka vers att dela med dig,
men önskar dig gärna leta upp hela kapitlet om
du vill.
Märker nu att det kanske blev mer än någon
enstaka vers och dessutom blev det ett par sånger,
men om du vill finns det här...
Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er
förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att
ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är
gott och fullkomligt och behagar Honom.
Rom.12:2
Det finns så mycket i världen som liksom
ställer krav på oss. Som är som att ”bara då”
passar det in.
Jag tänker kanske ganska klart på kyrkan och
på hur vi är där.
Hur det nästan som på blivit att kyrkan måste
göra på ett speciellt sätt för att passa in…
Prata inte så mycket om Jesus… Kanske ska
vi inte be alldeles för mycket…
Erkänner att jag nog låter lite dömande (?),
å andra sidan kan jag ju lika mycket säga till mig
själv… Varför föreslår inte du bön?…
Paulus skriver till den som är kristen. Han
önskar oss att inte anpassa oss. Önskar oss
att stå upp för det som behagar Gud.
Så är vi många en enda kropp i Kristus.
Men var för sig är vi varandras lemmar.
Rom.12:5
Varandras lemmar… Ja vi behöver varandra.
Det kommer alltid att vara så att vi kan olika
saker. Och kan inte olika saker.
Lade du märke till att det står ”var för sig”.
Låt aldrig någon knöla ihop dig bland en stor
massa… Du är du. Jag är jag. Tillsammans
bär vi varandra.
Det är fortfarande ord om andlig gudstjänst
tänkte jag på när jag läste. Där som jag var
en av dem som ville tjäna.
När det står om syskonkärlek vet du säkert
att det inte bara handlar om biologiska syskon.
Jag har syskon över hela Sverige. Andliga
syskon. Och jag har även syskon i andra
länder. Dem ska jag vara tillgiven. Innerligt.
Det är en andlig gudstjänst.
Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek.
Överträffa varandra i ömsesidig aktning.
Rom.10:10
Jag börjar lite tänka på det där jag skrev i början
om att inte anpassa sig när jag läser om att vara
brinnande i anden.
Ska du och jag kunna få vara brinnande i anden
kan jag inte tänka mig att vi ska anpassa oss.
Alltid vara med på ett vist sätt, men tror aldrig
att det ska behöva betyda att iver slocknar…
Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden,
tjäna Herren.
Rom.12:11
Vers 12 tar jag också med. De tre sakerna som Paulus
nämner är också en del i vår andliga gudstjänst.
Kanske kommer någon av sakerna bli viktig för dig?
För mig? Kanske kommer du ta med alla?
Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
Rom.12:12
Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.
Rom.11:29
Jag tänker det som att Paulus skriver om två sätt
ungefär att se på att bli rättfärdig, att ha rätt att
kallas Guds barn.
Kapitel nios avslutning tar jag med:
Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade
efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som
kommer av tro. Israel däremot, som strävade efter en lag som
ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen.
Rom.9:30-31
Tänker att det finns flera som sätter upp regler och bara om
man följer dem är man godkänd…
Jag önskar om det uppfattas så att jag säger till dig att vissa
regler är viktiga så skulle det som ligger kvar i orden handla
om Jesus. Han kommer inte kräva regler, men Han kommer
att locka till förändring tror jag.
Så här skrev Paulus:
Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är
att de ska bli frälsta. Jag kan vittna om att de har en iver
för Gud, men de saknar den rätta insikten. De känner inte
rättfärdigheten från Gud utan försöker upprätta sin egen
rättfärdighet, och därför har de inte underordnat sig
rättfärdigheten från Gud.
Rom.10:1-3
Jag kan vara en av dem som behöver sluta upp med
att vara ”självgod”.
Vi behöver Jesus. Jag behöver.
För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren
och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda,
ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med
munnen bekänner man och blir frälst.
Rom.10:9-10
Paulus skriver om dels Israels folk och dels vi utanför…
Jag hör inte till judarna eller Israels folk. Det folk som
Gud liksom alltid har haft en tanke för.
Men åh vad gott, genom Jesus har du och jag en plats.
En plats alldeles nära Guds hjärta. Alldeles nära Guds
omsorg. Det önskar jag dig och mig. Vetskap om att vi
får tillhöra Gud.
Men åt alla som tog emot Honom (Jesus) gav Han rätten
att bli Guds barn, åt dem som tror på Hans namn
Joh.1:12
Tänk om det är så dumt att någon sagt till dig att du inte
får höra till Guds folk.
Kanske är det inte människor som säger, men kanske
djävulen, han som bara vill förstöra.
Då har vi numera tre verser att citera och komma ihåg.
Du och jag har rätt att vara Guds barn. Vi är kallade
älskade. Vi är den levande Gudens barn. Han som är
stor och mäktig. Honom tillhör vi.
Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk
ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla
min älskade. Och på platsen där det sades till dem:
Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn .
Rom.9:25-26
I onsdags när jag skulle lägga in en sång tog jag bort
den för det såg ut som en människa som drabbats av
svårigheter. Det var rött. Kanske blod eller eld. Så jag
tog bort den.
Kanske var det bara ett tillfälligt fel på filmen eller
så var det just något som ville tala?
Den eld eller prövning du och jag går igenom är inte
en eld att vara ensam i. Vår levande Gud är med oss.
Jag känner till att både onsdag och torsdag
innehöll långa texter. Idag får du läsa två
verser från Paulus. De citeras ofta.
Vi kanske inte behöver kunna texten
utantill, men nog kan det nog vara bra
att ana i vilken bok, kapitel och vers
man kan leta?
Inget kan skilja oss från Jesu kärlek.
För jag är viss om att varken död eller liv,
varken änglar eller furstar, varken något som
nu är eller något som ska komma, varken makter,
höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna
skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus,
vår Herre.
Rom.8:38-39
Ingen kan någonsin säga till dig att du inte
skulle räcka till för Jesus.
Tittade tillbaka på vad jag skrivit om förra veckan.
Då handlade det om att vara permanent planterad
med Jesus.
Ändå, trots, i alla fall. Ja för att vara alltid
tillsammans med Jesus borde ju påverka.
Ändå skriver Paulus de där ganska kända
verserna att han gör det han inte vill. Ja han
skriver till och med att han hatar det han gör.
Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör.
Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar,
det gör jag.
Rom.7:15
Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda
som jag inte vill, det gör jag.
Rom.7:19
Jag tar upp tanken om att vara planterad med Jesus.
Det borde väl vara ganska naturligt att då se
runt sig, med sig, att det inte är allt som är så
behagligt? Att inte allt känns rätt utifrån den
tro jag har och utifrån vad jag önskar?
Paulus skriver om att vara förenad med Kristus.
Han skriver om att vi bara för att Jesus är nåd
för oss inte ska fortsätta leva i synd. Livet har
blivit nytt. Det har blivit helt.
Paulus är svår, men när jag kikade in på Svenska
Kärnbibeln blev jag intresserad av en vers och ett
uttryck.
För om vi är förenade med honom i en död som hans,
ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
Rom.6:5
För om vi har blivit permanent förenade (planterade tillsammans)
med honom genom en död som liknar hans [när vi döps i vatten
och begraver vårt gamla liv], då ska vi också dela hans uppståndelse.
Rom.6:5
Svenska Kärnbibeln, när du har möjlighet
att se, förklarar bra och ger på något sätt
tyngd i orden.
Dels så står det om att vara permanent
förenad, för alltid.
Och dels så står det om att vara planterad
tillsammans.
Med Vem? Tänk på ditt liv.
Att plantera kan vara att ”få att leva”.
Märker du hur mina små bibelreflektioner
nästan alltid uppmuntrar och lockar till
någon slags bön?
Tänk att få vara planterad med Jesus.
Permanent. För alltid. Tänk att få
uppleva att Han får att leva.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|