Inlägg publicerade under kategorin Nya testamentet
När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro,
har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.
Genom honom har vi också tillträde till den nåd som
vi nu står i.
Rom.5:1-2
Kan hända var det förra veckan som jag skrev
om detta att fokusera på en enda mening.
Det blev lite mer nu för Jesus skulle va med.
Att få frid genom Jesus.
Tänk inte så mycket att det ”är samma”. Jag är
en av dem som ännu mer behöver göra det tydligt
att det är Jesus vi behöver. Genom Honom har
vi frid med Gud (kan ana att det blir snurrigt i
tanken, det blir det för mig).
Och samtidigt ja, är Gud Fader, Gud Sonen
och Gud Den Helige Ande en.
Kan det inte få vara så att man försöker lära
känna även det, den, som känns ny för en?
Det var ett uttryck jag tänkte på när jag läste,
att stå i nåden. Vi står i nåden genom Jesus.
Stå… Synonymer?
Just till ordet fick jag inte tips om synonym.
Däremot kommer jag ändå dela några av
orden som de (Synonymsidan) tyckte
hängde ihop. Den jag använde länkas till
ovan. Därifrån kom tankar.
Att våga. Att vara varaktig. Att sitta samman av.
Att genomlida. Att visa motstånd.
Det var de orden jag valde. Var och ett skulle
nästan på kunna bli en blogg…
Ja att stå i nåden kan nog handla en hel del
om att våga. Att våga vara i behov av nåden.
Att stå i nåden är också något som är
varaktigt. Det som Jesus gjorde gällde
igår, gäller nu och kommer att gälla
imorgon. Nåden är varaktig. Vi kan
alltid få stå i nåden.
Bestå - att sitta samman av. Ja, jag sitter
samman av att Jesu nåd finns och jag får
stå på den. Jag blir hel.
Att stå kan också vara att genomlida. Att
utstå allt möjligt dumt. När det där dumma
händer önskar jag oss hela tiden stå kvar
i nåden. Stå kvar i Jesus. Han som är
varaktig. Han som inte försvinner.
Motstånd, ovilja, var ett ord. Ja, jag hoppas
att jag alltid på något sätt kan se klart,
så jag ser när det är något som inte är
rätt. Och göra motstånd mot det som inte
har med Jesus att göra. Jag vill stå i Hans
nåd.
Det blev ord om att stå i nåden. Att våga
ställa sig där. Att lita på att nåden finns
för oss hela tiden. Att få bli hel i nåden.
När svårigheter kommer önskar jag oss
orka stå kvar. Ge aldrig upp nåden.
Det sista jag skrev handlade om att
visa motstånd. Vi gör det inte själva,
men när vi står i nåden kanske vi får
ögon att se klart med?
Tack att du läste!
Jag har läst hela kapitlet. En mycket klok kvinna
uppmuntrade mig en gång till att välja ut en enda
vers och fokusera på den, fundera på den…
Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som
inte är till som om det var till.
Rom.4:17
Vet du vad… Jag kan då och då få för mig att
jag är en av dem som inte är till.
Ja, det låter hemskt, men så kan man, kan jag,
känna lite som ibland.
Kom att tänka på när Micke och jag var i
affären för många år sen. Du vet hur försäljaren
snart brukar komma fram till kunden?
Men ingen kom. Vi, jag, kände oss osynliga.
Det kändes inte alls som en bra känsla. Känns
inte bra om någon skulle känna så.
Ibland.
Ja ibland kan man få för sig att helst av
allt vilja gömma sig lite. Ligga under täcket.
När de stunderna kommer kan jag aldrig
tänka det som att vår Gud drar oss fram
och tvingar oss göra något vi inte klarar.
Däremot.
Tror du inte att det kan vara så att Gud
lockar oss till att pröva? Lockar oss för
Han vet att det finns så mycket av liv
och goda egenskaper hos oss.
”Paulus är ganska svår. Tar nya tag i kapitel tre.”
Så var avslutningen i det jag skrev om
kapitel två…
Ja Paulus är verkligen svår. Jättesvår.
Ska försöka lite. Det här förstår jag:
Han talar om rättfärdighet genom tro
på Jesus. Aldrig rättfärdig genom någon
gärning. Rättfärdig - att vara fri från synd.
När han talar om lag är den en slags hjälp
för oss att se att vi ju inte klarar att leva
upp till vår plats nära Gud. Det var då som
Jesus kom hit och öppnade vägen för dig
och mig.
Visst är det ganska skönt att det står om
nådastol?
På en stol finns vila. Genom Jesus finns
vila.
För länge sedan hörde jag en predikan
om just stol och fyra ben.
B - bön
B - bibel
De två innan är jag säker på var med.
Kanske också:
B - brödsbrytelse (nattvarden)
B - brödragemenskap
Tänk att få ha att bygga på i livet. Att
sitta på. Att vila tryggt på.
Vila tryggt på att vi kan få be och läsa
i Bibeln. Vila tryggt på att vi har gemenskap.
Vila tryggt på att vi får delta i nattvard.
Här följer några av verserna Paulus
skrivit:
Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet
från Gud utan lag, en som lagen och profeterna
vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro
på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen
skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten
från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva,
av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.
Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom
tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet ,
eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare
begångna synderna ostraffade. I den tid som nu är
ville han visa sin rättfärdighet: att han både är
rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror
på Jesus.
Rom.3:21-26
När jag läste Romarbrevet 2 kunde jag känna mig
träffad.
Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är
som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig
själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt.
Rom.2:1
Du kallar dig jude och har din trygghet i lagen och
din stolthet i Gud. Du känner hans vilja och kan
avgöra vad som är rätt, eftersom du är undervisad av
lagen. Du ser dig som en vägledare för blinda, ett ljus
för dem som vandrar i mörker, en uppfostrare för
oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du
har kunskapen och sanningen formulerad i lagen.
Du som undervisar andra, du lär inte dig själv.
Du som predikar att man inte ska stjäla, du stjäl.
Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott,
du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna,
du plundrar templen .
Rom.2:17-22
Det var främst en av meningarna jag tänkte på.
Du som undervisar andra, du lär inte dig själv.
Hänger meningen kanske lite ihop med tanken
på att inte döma?
Ja när jag ”skäller” och säger att vi inte ska
döma varandra, så kanske det störst felet är
att fortsätta döma sig själv?
Ja du är utan ursäkt när du dömer dig själv,
för du vet om Guds stora oändliga kärlek.
Önskar oss kunna vila i kärleken.
Paulus är ganska svår. Tar nya tag i kapitel tre.
Visst vore det alldeles naturligt och
bra om bara människor kunde förstå?
Undrar tro om det inte är så att de allra
flesta människor någon gång har suckat
eller bett till en gud som kanske kanske
skulle finnas?
Ända från världens skapelse syns och
uppfattas Hans osynliga egenskaper,
Hans eviga makt och gudomliga natur,
genom de verk Han har skapat.
Rom.1:20
Önskar dig och mig, gärna dig, att se
och upptäcka hur Gud är synlig för dig
på så många olika sätt.
Därför är de utan ursäkt.
Fortsätter Paulus.
Därför är de utan ursäkt. Trots att de kände
till Gud prisade de Honom inte som Gud eller
tackade Honom, utan de förblindades av sina
falska föreställningar så att mörkret sänkte sig
över deras oförståndiga hjärtan. De påstod
att de var visa, men de blev dårar och bytte
ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder
av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur
och kräldjur.
Rom.1:20b-23
De bytte ut Guds sanning mot lögnen och
dyrkade och tjänade det skapade i stället
för Skaparen, Han som är välsignad i
evighet. Amen.
Rom.1:25
Paulus skriver sedan också om man man,
kvinna kvinna. Jag har verkligen svårt
med orden om att Gud utlämnade dem.
Å andra sidan… Det var människan
som först hade ett val, hon kunde se
spår från Gud, men valde bort Gud.
Kan man tänka så? Vi har ett val. Du
har ett och jag har ett.
Paulus skriver om att inte sätta värde
på. De satte inte värde på kunskapen
om Gud.
Därför blev det så tokigt.
Och eftersom de inte satte värde på
kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem
åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde
sådant som inte får göras. De har blivit
fyllda av all slags orättfärdighet, ondska,
girighet och elakhet, de är fulla av avund,
mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.
De skvallrar och förtalar, de hatar Gud
och brukar våld. De skrävlar och skryter,
de är påhittiga i det onda och olydiga mot
sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa
och hjärtlösa.
Rom.1:28-31
Jag har läst i Esra parallellt med Romarbrevet.
Jag läste om hur Esra kände sorg och
bad om Guds förbarmande för sig och
för folket.
Ja Gud står med kärlek till dig och mig,
men hela världen har hamnat så fel. Vi
har vänt oss bort.
Och jag börjar tänka på hur det kan
vara i mitt eget liv. Har jag nöd?
De känner mycket väl till Guds rättvisa dom,
att de som handlar så förtjänar döden. Ändå
gör de sådant, och de samtycker dessutom
till att andra gör det.
Rom.1:32
Paulus skriver, som jag tänker till människor
han tidigare mött. Han ville gärna komma
tillsammans med dem igen.
När jag läser texten tänker jag på ansvar. Ja
vi har ett ansvar för oss själva och minst lika
mycket för andra.
Kanske har du någon människa du tänker
särskilt på? Någon att uppmuntra. Ta vara
på ditt ansvar. Både du och hon/han kommer
säkert bli styrkta.
Paulus skriver om att ”skörda frukt”. Undrar
vad det var han tänkte på?
Tidigare hade han skrivit om att han önskade
att de tillsammans, han och de, skulle bli
uppmuntrade.
Så det där att ”skörda frukt” borde vara något
de gör tillsammans. Tider när de upptäcker Gud
tillsammans. Då tänker jag att de skördar.
Återigen… tänk att få ha människor runt sig
och med sig som man tillsammans kan upptäcka
och lära mer av Gud, om Gud, med Gud.
Det är värt att längta efter och arbeta för.
Bröder , jag vill att ni ska veta att jag många
gånger har bestämt mig för att komma till er
och skörda någon frukt bland er liksom bland
andra folk.
Rom.1:13
”Andra folk” - är det kanske du och jag som
räknas?
Det som hände för länge sen, det som var med
Jesus är likaväl tänkt för oss nu. För dig nu och
för mig nu. Där önskar jag vara med.
Och det är inget att behöva känna skam för.
Istället kan man få känna sig stolt.
Jag skäms inte för evangeliet. Det är en
Guds kraft till frälsning för var och en
som tror.
Rom.1:16
När jag skriver mina små texter tänker jag
att det jag ska ta ett kapitel åt gången. Eller
några verser. Till och med 32 tänkte jag,
men det blir bara till och med 16.
Visst är det nog jättedumt den där känslan
att inte känna sig fri? Att ha ”lagar och regler”
att följa. Som gör att jag stannar innan jag är
klar… För det får ju inte vara för långt.
Nu ska jag försöka ge mig in på kapitel ett.
Ja det var Paulus som skrev. Han hälsade med
en önskan om nåd och frid. Tänk att få hälsa
varandra med frid.
När jag var barn var det så farbröderna hemma
i kyrkan sa till varandra.
-Frid.
-Frid.
Som barn kanske jag inte riktigt förstod värdet
i hälsningen. Nu anar jag mer.
De önskade varandra gott och de lät sig visa det
också.
Nåd vare med er och frid från Gud vår Far
och Herren Jesus Kristus.
Rom.1:7
Ja det blir nog så att jag sakta vandrar fram i
kapitlet. Jag har blivit van att gå sakta.
Först och främst tackar jag min Gud genom
Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela
världen talar om er tro.
Rom.1:8
Ja vi ska tacka för varandra. Önskar oss kunna
tacka, och vilja tacka.
Jag börjar också tänka på ”rykte”. Hur talar
eller tänker människor om dig eller mig. Hur
önskar vi de ska tänka?
Vad är vi villiga att göra för att de ska tala så
som vi önskar eller hoppas?
Jag tar ett kliv till vers elva och tolv. Tidigare
har det handlat om hur vi gärna behöver och
får be för varandra. Paulus skriver om hur han
nämner. Skulle gärna tänka att han nämner vid
namn.
När du och jag ber för vänner kan vi få nämna
vid namn.
Nu vers elva och tolv!
Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig
av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta,
alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran
ur vår gemensamma tro, er och min.
Rom.1:11-12
Jag tyckte mycket om att Paulus skrev om att
tillsammans bli uppmuntrade.
Här hemma har vi en novemberkaktus. En av
grenarna bröts av. Håller som bäst på att
försöka rädda den.
Pyttelite kan händelsen med blomman
kanske få vara något som lär?
Jag sa för mig själv en dag att ”den blev
för stor” (så därför trillade den).
Önskar du eller jag aldrig behöver möta
någon som på något sätt gjort sig för stor
för att förstå värdet i tillsammans.
Jag vill inte själv bli för stor.
Jag vill aldrig sluta förstå värdet i att
få vara tillsammans. Värdet i att
tillsammans få söka uppmuntran i Gud.
Lite saknar jag det. Får arbeta på det.
En hel del för min egen skull, men kanske
vill du följa med i ordet.
Jag har valt Romarbrevet. Det är Paulus som
skriver.
Kan hända är han inte alltid lätt att förstå,
men lite prövar jag.
Tänker att jag hänvisar till ett kapitel åt
gången. Kanske blir det någon enstaka
vers?
Börjar med ettan.
Jag anar att jag misslyckas… tänk vad
tråkigt att nästan på känna misslyckande
innan man börjat.
Det handlar om att jag ser att ordet jag
läser har så mycket av tankar i sig. Tankar
jag nog kommer vilja dela. Så här är det
ett ganska ok misslyckande.
Från en sida kunde jag hämta information
om Paulus resor. Och om hur han hade det.
Rom Paulus predikade här i två år under husarrest
(Apg 28:16–31). Han skrev också epistlar, eller brev,
till efesierna, filipperna och kolosserna och till Timoteus
och Filemon medan han hölls fången i Rom.
Vilken omsorg Paulus hade för människor
han mött. Han längtade att se dem. Det får
du troligen läsa om senare.
Jag kan tänka lite ”wow” när jag läser om att
Paulus predikade när han var i husarrest.
Det är verkligen så att det inte finns något
som kan stänga inne Guds ord. Om vi så
är i någon slags husarrest.
Jag kom aldrig in i kapitel ett. Började
mest bara tänka på kraften i Guds ord.
Som når över alla gränser. Kanske når
det till dig?!
Jesu kärlek. Guds nåd. Som jag vill
”ropa” ut till dig härifrån.
Paulus börjar förresten med att presentera
sig. Det är bra med presentation.
Jag har haft jullov en del, men nu hoppas
jag vara tillbaka. Ulrika Vattenslangen
Gustavsson som gärna påminner dig om
Guds kärlek till dig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|