Inlägg publicerade under kategorin Nya testamentet
Förra veckan… läste vi om hur Jakob
uppmuntrade till att vara snar att höra
och vara sen till vrede.
Jag själv skrev så här:
”Ge dig själv tid att lyssna. Jag ska
själv leva i tid att lyssna. Ge dig själv
också tid att slippa oro eller ilska.
Så som det går.”
Märker ni nog att jag mycket grundligt
försöker förstå och få sammanhang? :)
Därför går det mycket långsamt…
Jakob var rädd om oss. Det fanns en
tanke bakom hans ord.
Ty en mans vrede åstadkommer inte
det som är rätt inför Gud. Lägg därför
bort all orenhet och all ondska och ta
ödmjukt emot ordet, som är inplanterat
i er och som har makt att frälsa era själar.
Jak.1:20-21
Jag kan mycket väl tänka mig in i att
orden också är Guds ord till dig och mig.
Gud är rädd om oss. Han vet att vrede
gör oss illa. Oss själva och även
människor runt omkring.
Därför ska vi lägga bort vrede. Låta
oss lägga bort. Ja för jag tror på att
vi kan be Gud om hjälp att lägga
bort.
Om du vill kan du även få läsa om
inplanterat ord.
Jag sökte på synonym till inplanterat.
Fann inte, men trots allt blev jag
glad och tacksam.
Tänk att få ha ordet inplanterat.
Vi har en cyklamen hemma. Varje
morgon ger jag den lite vatten.
De sa 1/2 dl. Det får hon.
Jag börjar tänka på att ta hand
om det inplanterade ordet. Det
är ett ansvar.
Ta hand om ordet du får! Har fått.
En människa skall vara snar att höra och sen att tala
och sen till vrede.
Jak.1.19
Den här versen klippte jag ut ”igår”. Nu dagen efter
ska jag försöka skriva om den…
Jakob var den där mannen som inte presenterade
sig så tydligt. Hans budskap var det viktiga.
Dessutom, när han skriver får han in så mycket
i några få ord. Därför kan han vara ganska svår
att förstå tänker jag. Eller också kan man tänka
att man på något sätt vill ”suga åt sig av varje ord”.
Försöka komma ihåg.
Står det inte någonstans om hur vi kan ha den
längtan när det gäller relationen med Gud?
Via Folkbibeln kan man söka sig fram till
ord. Pröva gärna någon gång!
Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud.
Ps.42:2
Det var inte denna jag tänkte på tror jag,
men en god vers. Du och jag är på rätt
plats när vi riktar in oss på att höra från
Gud. Riktar in oss på att ”suga till oss”.
Ibland kan det hända att det bara blir
”en liten droppe”, men oh så viktig.
Ge dig själv tid att lyssna. Jag ska
själv leva i tid att lyssna.
Ge dig själv också tid att slippa oro
eller ilska. Så som det går.
Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan
och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen
förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.
Jak.1:17
Jag önskar ta dig med att ha tanken i bakgrunden att
Gud aldrig förändras. Ljusens Fader.
Jakob har tidigare skrivit om prövningar. Att vi till
och med ska räkna det som glädje när de kommer.
”Räkna det som den största glädje, mina bröder,
när ni råkar ut för alla slags prövningar.
(Jak.1:2)”
Det är verkligen ett mycket svårt ord att försöka
ta till sig. Vara glad när allt verkar gå dåligt?
Då kanske vers 17 kan hjälpa oss att rikta blicken
mot det som ändå är gott. Det som finns kvar.
Det som är stadigt. Gud som är stadig och som
alltid finns kvar.
Och kanske ska vi också mer börja se gott som
finns runt oss?! Gåvor som Gud gett och ger
och kommer att ge.
För att vi vet att Gud är med nu och alltid
kommer vara med kan vi möta det som väntar
i framtiden.
En enda vers igen, men så blev det…
Kanske annorlunda senare.
Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han
har bestått sitt prov skall han få livets krona, som
Gud har lovat dem som älskar Honom. Ingen som
frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig."
Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte
heller någon. Var och en som frestas, dras och
lockas av sitt eget begär. När så begäret har
blivit havande föder det synd, och när synden
är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva,
mina älskade bröder.
Jak.1:12-16
Jag försöker mig på att ta några fler verser.
Men du märker nog att Jakob får in så mycket
i några få ord.
Kommer ihåg att jag tänkte i början på att ju
Jakob inte presenterade sig så tydligt. Han var
mer angelägen om att budskapet skulle få komma
fram.
Jakob skriver till dem som prövades, till oss
som prövas.
Om igen skriver han om att hålla ut i prövningen.
Jag börjar tänka på att på något sätt bli
medveten om prövningen? Att sätta ord
på det som är prövning.
Prövning för dig eller prövning för mig.
Känner igen tanken på att prövning är olika.
Det jag upplever som prövning upplever
du kanske som lätt. Eller tvärtom.
Vi sätter ord på… Och vi vänder oss gärna
till Gud i tider av prövning tänker jag. Han
finns hos oss.
När du och jag satt ord på det som vi
upplever som prövning kanske vi ska
börja tacka för det som kommer? Det
där om ”livets krona”.
Tacka innan vi sett. Jag förstår, vet,
att det inte alls är så lätt. Men tänk
om vi mer kunde få känna oss tacksamma.
Önskar.
Jag inser att det nog inte kommer att
fungera att skriva om verserna jag tänkte.
Hoppas i alla fall du fick med dig att Gud
aldrig aldrig sänder någon frestelse. Eller
sänder någon prövning.
Ibland tillåter Han, men under de tiderna
ger Han kraft att orka igenom. Det vill jag
gärna önska dig och mig.
Och när du och jag ser någon slags frestelse
önskar jag oss mod att stå emot. Vilja att
stå emot. Förstånd att stå emot.
En liten bit till kom vi på första kapitlet
i Jakobs brev.
En ringa broder skall berömma sig av sin höghet,
och en rik av sin ringhet.
Jak.1:9-10a
Jag står kvar vid att läsa mycket mycket långsamt.
I alla fall låta oss långsamt fundera över ord som
Jakob skrev. Därför blir det bara någon enstaka
vers. Kanske hoppar över någon senare.
Jag funderar… Först tänkte jag att det nog
blev så att jag började tänka att jag var en av
dem. Den ringa.
Ja då skulle jag berömma mig och vara glad
över det som jag kanske inte ännu ser.
Högheten och rikedomen jag har. Fastän jag
kanske bara anar det.
Kanske ska du mer börja förstå och se det
goda som ju finns i ditt liv? Kanske ser du
inte det ännu, och ibland kanske det kan
få innebära att få be till Gud om öppnade
ögon att se hur rik man är? Rik för vi har
Jesus. Jag stämmer gärna in i en sådan
bön!
Sen gick jag över till att vara den rike
som berömmer sig av sin ringhet.
Kommer ihåg en sång som jag sjöng
i ungdomskören (ett tag sen), om att
vara ”fattig i anden”.
Ja vi är de rika för vi har Jesus. Vi får
fritt be till Honom. Jag kan skriva om
Honom. Jag har hört och jag hör om
Honom.
Det finns mycket vi tar för givet,
och tänker som självklart. Kanske
är det en slags fara i det?
Det är när du och jag förstår behovet
av Gud som vi på riktigt blir rika tänker
jag. Behovet av Fadern, Sonen och
Den Helige Ande.
Sluta aldrig vara beroende! Det är
även det en tanke och bön jag stämmer in i!
Vi har läst i Jakobs brev om att förvänta
sig från Gud.
Det handlade om när man kände att man
brast i visdom. Då kunde man be till Gud
och förvänta sig svar.
Så kommer några verser efter löftet. Verser
som lite kan skapa oro och röra till.
Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den
som tvivlar liknar havets våg, som drivs och
piskas av vinden. En sådan människa skall
inte tänka att hon kan få något av Herren,
splittrad som hon är och ostadig på alla
sina vägar.
Jak.1:6-8
Mitt lilla svar till dig och mig är att vid
tillfällen av känsla av tvivel, ja för de
kommer, är kanske nära hela tiden, att
vid de tillfällen av tvivlen så gott det
går försöka hålla fast vid Guds löften.
Genast ropade barnets far: "Jag tror.
Hjälp min otro!”
Mark.9:24 (Mannen ropade till Jesus.)
Jag tror inte att vi ska låtsas som om
vi är stora och starka och aldrig tvivlar.
Då blir det inte äkta.
För mig handlar det mycket om att
jag inte än tycker mig ha sett det som
Gud har lovat mig. Jag är Hans barn,
och är tacksam att jag får vara kvar,
men ibland, då och då, kan jag tvivla
på den där tanken Gud talat om.
Kanske kommer du eller jag till och
med att på något sätt utmana Gud?
Jag berättar säkert om det skulle vara
något. Hoppas jag kommer ihåg.
Jag funderar på det där med ”splittrad”.
Jag ska försöka vara hel så mycket det
går. Samtidigt som jag kan försöka att
utmana Jesus så kommer jag också
försöka att utmana mig.
PS. Jag skriver det här ett tag innan
det kommer på bloggen. Kanske vågar,
kommer jag ihåg, att skriva utmaningen
i min egna dagbok?
Önskar oss lycka att be frimodigt till Gud.
Be till Jesus och be till Den Helige Ande.
En vers. Fortfarande första kapitlet på Jakobs
brev. Det som kanske kan få ge oss skydd?
Då när vi står i prövningar av olika slag kan
orden gärna får ge oss vägledning.
Unna dig att läsa Bibeln långsamt. Kanske
en vers i taget. Stanna upp och fundera.
Idag tog jag vers fem.
Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud,
som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han
skall få den.
Jak.1:5
Vi behöver mer förstå Guds goda hjärta
till oss. I alla fall jag.
Hur Gud står där alldeles nära. Här alldeles
nära.
Jag tänker på hur jag tror Gud längtar efter
att vi ska öppna upp för Honom. Jesus längtar.
Det står om att Gud ger utan förebråelser.
Vi (jag) har så lätt att klandra oss och ogilla
oss. Få för oss att tycka att vi inte duger
eller räcker till.
Vi behöver mer mod att tro på orden som
står, ta till oss löftena.
Jag tänker på att vi till och med kan få
be om hjälp när vi känner otro.
Genast ropade barnets far: "Jag tror.
Hjälp min otro!”
Mark.9:24 (Mannen ropade till Jesus.)
Jag önskar dig tro på att Gud vill
hjälpa dig. Jag önskar dig få förstå
att Gud har ett gott hjärta för dig.
Han har goda tankar.
När vi känner att vi brister i visdom
är Gud där och redo att hjälpa oss.
Jag önskar oss få känna ro.
Var med i bön om du vill.
Nu kommer utmaningen… Hur ska man
kunna glädjas åt prövningar som Jakob
skriver?
De Jakob skriver till var just i prövning.
Församlingen levde i förskingring.
Hälsning
Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare,
till de tolv stammarna i förskingringen.
Glädje i prövningen
Räkna det som den största glädje, mina bröder,
när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet
ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen
er uthålliga.
Jak.1:1-3
Nu flyttar vi tanken så att den hamnar
hos just dig och mig.
Att uppleva prövning är så olika för oss.
Det jag upplever som prövning kanske
inte alls är en prövning för dig.
För mig riktar jag på något sätt tankarna
till att jag kanske prövas i det som har
med Gud, Jesus, Den Helige Ande, livet
och kallelse att göra.
För någon kan det mest vara kroppen.
Det blir ganska tydligt för mig att det
där ovan också hänger ihop med hur
det står till med kroppen. Vad gäller
mig. Klarar inte så mycket jag vill.
Jag kom att tänka på ett klipp som
jag lade ut för ett tag sen. Kanske
handlar det om, mycket när
prövningen inte är så kroppslig men
andlig och själslig, att försöka lämna?
Ja lämna det som inte är bra för
oss. Försöka att mer fokusera på
det goda som finns i livet. Jag
behöver lära mig.
Jag börjar även tänka på brev
och samtal till och med Gud.
Brevet eller samtalet som du och
jag har med Gud är något mellan
bara dig och Gud, mig och Gud.
Jag vet att Han lyssnar. Jag vet att
Han förstår och har tid för oss.
Gud vårdar sig om oss.
Problem med kroppen kan också
vara en stor stor prövning för oss.
Jag läser om och jag hör om
vänner som har mycket av smärta.
Lämnar inte tanken, utan återkommer
i morgon.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|