När jag läste kapitel sjutton började jag först

tänka på om jag skulle hoppa över? 

Tror nog att jag har skrivit om känslan ”hoppad över”

tidigare. Det är en känsla som inte alls är trevlig, men 

som jag tror kan finnas ibland. Hos flera.

I alla fall jag kan börja känna så att man blir ”hoppad över”, 

som om man inte betyder längre.

Då är jag glad att jag ju efter någon dag kände att

det ju visst fanns viktiga saker i texten. 

Så kan det säkert vara med oss människor också.

Vi behöver ge varandra tid. 

Unnar dig och mig som en kristen gärna att få känna

oss stolta för att vi känner Herren, har börjat lära känna.

Han var stolt över att gå HERRENS vägar.

2 Krön.17:6a

Vi behöver få ta tillbaka känslan att känna oss stolta

tänker jag på. Känna oss nöjda över.

Den som är en kristen har funnit en skatt. Långt mycket 

mer värt än vi någonsin kan ana. Så här skriver Paulus

och Timoteus i Filipperbrevet: 

Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit 

det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, 

min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar 

det som avskräde för att jag skall vinna Kristus 

Fil.3:8

Jag tänker på ”sända ut” när jag läser vers 7-9. Och jag 

tänker på att de var flera. Vi behöver inte vara ensamma,

är inte ensamma. Var istället orolig om du möter någon 

som tror att hon eller han kan göra allting själv. 

I sitt tredje regeringsår sände Josafat ut sina hövdingar 

Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja för att 

undervisa i Juda städer. Tillsammans med dem sände han 

leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, 

Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia, och de hade 

med sig prästerna Elisama och Joram. Dessa undervisade 

i Juda och hade HERRENS lagbok med sig. De for 

omkring till alla Juda städer och undervisade folket. 

2 Krön.17:7-9

Jag skrev om att det fanns en vers till som jag tänkte

på, då när jag skrev om att det var dåraktigt att inte

förtrösta på kraft från Gud. 

Jag läste vers 12. Ibland kan det vara så att man på

något sätt upptäcker en ny vers. Den här versen visste

jag knappt om innan. 

I sitt trettionionde regeringsår fick Asa en mycket 

allvarlig sjukdom i sina fötter. Men trots sin sjukdom 

sökte han inte HERREN, utan endast läkare.

2 Krön.16:12

Jag kommer snart ta hjälp av APG29 med mer 

förklaring. Först bara kort…

Jag som är sjuk, men inte allvarligt, tänker mig

in i hur det är i mitt liv. 

Jag kanske är så sjuk, läs trött, så jag varken söker 

Herren eller läkare för sjukdomen (R träffar jag 

ungefär en gång om året).

Eller är jag rädd? Rädd för vad som ska hända

sen? Då när jag blir frisk. 

Ja för jag tror jag ska bli frisk. Jag ska få kunna

”hoppa som kalvarna” som F sa till mig för 

många år sen, innan jag var sjuk. 

Det är tisdag 6 maj nu när jag skriver…Det 

kanske blir fredag 6 juni det här kommer ut 

(inblick i skrivandet vad gäller bibelläsning).

Nationaldagen.

Vilken fin dag att få önska dig hjälp från

Herren. Om du kommer ha tid att läsa.

En dag att önska dig hälsa. Du som 

kanske redan sökt hjälp hos läkare i 

så lång tid. 

Om jag vågar har jag lagt ut en liten 

film med en bön för dig till din och 

min Gud.  

Här är hjälpen från apg29.

Gerd Petersson Ebegård - Tiden är inne

för helande.

Önskar förresten du har en god 

nationaldag!

Jag vågade spela in en bön.

Ser fram emot vad som ska hända. 

En anledning till att jag började läsa i Krönikerböckerna

var att jag visste en vers som skulle komma.

Nu är vi där. 2 Krön.16:9. 

Ty HERRENS ögon överfar hela jorden,  för att Han med 

sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt 

Honom.

Det är ett bibelord som ofta delas, och som jag gärna vill 

dela med dig. Herren har sina ögon över hela jorden (visst 

kan det nog vara svårt att förstå). Herren har sina ögon över

Sverige, över Östergötland, över Norrköping, över dig och 

över mig. Han vill bistå oss med den kraft vi behöver. 

Nu när jag läser kan jag börja tänka på mer. Det handlar

om Asa. Det verkar som om det fanns människor som 

ville strida mot Asa. Lägg nu noga märke till att det här

bara är mina egna tankar och funderingar, kan hända att

jag fattat fel, så ”ta med en nypa salt”.

Asa är som kanske någon annan av oss? Att vi på något

sätt börjar ingå förbund på ett sätt som inte är så bra. Vi 

är rädda och ser ingen annan lösning. 

Jag vet inte vem denne kungen i Aram var, men han 

verkade ha gott inflytande för Asa fick hjälp. Ja det 

kan verka bra med de där olika förbunden, men jag 

funderar… Kanske var det ändå inte rätt sätt att lösa

problemen? Det kan inte vara rätt att sluta upp med 

att förtrösta och lita på Guds hjälp. Ta till annat…

Nej! Mer och mer får vi börja förstå att det är 

tillsammans med Gud vi är starka. Verkar lite 

som om det var det felet Asa gjorde - han slutade

stödja sig på Herren.

Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS 

hus och i kungshuset och sände det till Ben-Hadad, 

kungen i Aram, som bodde i Damaskus, och lät säga:  

"Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan 

min far och din far. Här sänder jag dig silver och guld. 

Bryt därför ditt förbund med Basha, Israels kung, så att 

han lämnar mig i fred."

2 Krön.16:2-3a

Det var många människor som fick komma med budskap 

till Asa. Tror inte att vi mött Hanani innan. 

Det handlar om tider vi inte alls förstår. Då när de höll

på att kriga med varandra och då som Gud verkade vara

inblandad? Min Gud är aldrig för krig och ondska. 

Däremot kan jag lite se något som kanske skulle kunna

vara ett budskap?

Ja det står till och med ”dåraktigt”. Det är dåraktigt

när vi inte tar tillvara den kraft som Herren har till

oss. Kraften Han är beredd att ge. 

Vid den här tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, 

och sade till honom: "Eftersom du stödde dig på kungen 

i Aram och inte stödde dig på HERREN, din Gud, därför 

har den arameiske kungens här sluppit undan din hand. 

Var inte nubierna och libyerna en stor här med vagnar och 

ryttare i mängd? Men därför att du stödde dig på HERREN, 

gav han dem i din hand. Ty HERRENS ögon överfar hela jorden, 

för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan 

ger sig hän åt Honom. I detta har du handlat dåraktigt. 

2 Krön.16:7-9

Jag blir också påmind om att tänka tillbaka på stora

saker som hänt. Då när Gud varit med. Eller det kan

lika väl vara SMÅ saker, men saker då Gud varit med.

Det är dåraktigt att inte stödja på Gud. Den tanken

tar jag med och tanken om att vi så klart vill stödja

oss på Herren - Han som ser oss och som bistår oss,

bistår, hjälper dig.

Oj vad långt… Och jag som hade en funderingsvers till.

Den kommer om en vecka eller kanske på fredag. 

Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker,

genom den kraft som mäktigt verkar i oss.

Ef.3:20

Märker att jag ganska ofta delar bibelord med dig.

Lika mycket är det ord jag kan tänka på.

Jag läser nu kapitel 15. Det handlar om Asa. Var det inte under
hans tid som landet en del fick leva i lugn?

Vet faktiskt inte riktigt om det här med Asarja hände före eller
efter lugn.

I alla fall…

Vilken jättefin uppgift Asarja fick. Han kom med uppmuntran.

Guds Ande kom över Asarja, Odeds son. Han gick ut mot Asa
och sade till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och
Benjamin. HERREN är med er när ni är med Honom, och om
ni söker Honom låter Han sig finnas av er.
2 Krön.15:1-2

Jag förstår det som om Asarja sedan i det han säger knyter an
till så som verkligheten var. Ja han såg att folket hade vänt sig
bort från Gud och man hade gjort avgudar. Han såg att de
kände sig vilse. Han såg att de behövde uppmuntran.

Men var nu starka och låt inte modet falla, ty ert arbete skall
få sin lön.
2 Krön.15:7

Jag tänker mig vara denne Asa. Han som får höra att vara
vid gott mod. Jag önskar mycket att även du skulle få ta
till dig att vara vid gott mod. Att du skulle få vara stark
och inte låta modet falla.

Jag läser fortsättningen och tänker på att låta det man hör
visa sig i gärning. Det var ganska så drastiska och stora
saker de gjorde här, tog bort avgudabilderna.

Kanhända kommer du på något som är en slags
”avgudabild” i ditt liv? Kanske tänker jag?

Eller börjar du längta efter att mer och mer få vara en
”Asarja”? En som kommer med uppmuntran men
också har sett hur det är och står till.

När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded,
tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna
ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade
erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt HERRENS
altare, det som stod framför HERRENS förhus. Och han samlade
hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim,
Manasse och Simeon som bodde ibland dem, ty många från
Israel hade slutit sig till honom, när de såg att HERREN,
hans Gud, var med honom.
2 Krön.15:8-9

I de sista orden kan jag läsa många prästers och pastorers
längtan. I alla fall min, att människor lockas till Herren
när de ser att Herren är med. Med mig och med kristna
och med kyrkor.

Min Micke har skrivit en dikt som heter Djup. Du har
väl inte missat att du kan beställa boken här på nätet?

Mickes bok.

Dikten handlar om hur en man står och hugger i en grop.
Han ska bygga något riktigt fint, men han ser det inte.
Han är ganska besviken där han står nere i gropen.
Ser ingen direkt mening med kämpandet.

Så får han se ritningen. På hur det ska bli.

Vi som är kristna och längtar efter att många
människor ska komma till Jesus. Men vi tycker
det inte verkar spela roll, det vi gör?

Fortsätt då att vara den där ”Asarja”. Han som ser
hur det är och som kan få vara med och uppmuntra  

Slutet på Mickes dikt:
När jag sett ritningen…
Hugger glatt och stolt.
Ivrig att se det jag redan sett.
Ivrig att fullborda det som är bestämt.

Det blev långt idag. Konstigt det är att sätta sig ner

för att skriva. Då kommer funderingar. Då blir jag

påmind om hur mitt liv och längtan är. Jag vill tro

på en god framtid för dig och mig.

Abia hade dött. Då blev hans son Asa kung.

Under hans tid hade landet ro

2 Krön.14:1

Visst hamnar vi i tider som vi vill stanna?

Kanske. 

Om de är bra. Önskar dig och mig tid av ro. 

Tid av att få känna att det är lugnt och fyllt

av stillhet 

”i tio år.” hörde till vers ett. 

Att ständigt leva i den där oron (Asas folk

kände troligen och förhoppningsvis inte till

det som skulle komma - och vi behöver inte

veta framtiden eller oroa oss). 

Men en del kan jag känna lite av känsla att vara 

orolig för framtiden. För det som ska komma. 

Eller också ”triggar” jag igång det nu när jag

skriver. Det som vi inte vet något om. 

Men Sera drog ut mot dem 

2 Krön 14:9

Tänk att det finns ganska fullt av såna där

”Sera” runt oss som det verkar utan anledning

”drar ut mot oss”.

Jag får åtminstone två tankar när jag skriver.

Visst är det mycket lockande att stanna vid 

den där förhoppningsvis fina ”Asa-tiden”? 

Jag talar mycket till mig själv. Stanna vid det

lugna, stanna vid det jag vet om och känner till. 

Eller ska man, jag, mer och mer bli medveten

om ”Sera” som är ett slags hot. Kanske ska jag 

på något sätt försöka göra ett slags motstånd.

:) Jag sa ”två”, har jag sagt två saker? :)

Rörig…

Jag unnar gärna dig och mig att få ha en lugn

”Asa-tid”. Gärna en tid att inte behöva oroa 

sig så mycket över det som väntar.

När ”Sera-tiden” sen kommer, eller om du 

kanske är mitt uppe i den, önskar jag dig att

du skulle få känna och se hur Gud är där med

dig och hjälper dig. Hur Han beskyddar dig 

och stöttar dig.

Jag försökte spela in en bön till dig. Lyssna

om du vill. Jag pratar nog lite otydligt. Men Gud hör!

Jag gör ett litet försök att reda ut familjeförhållanden…

Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev 

begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter 

honom.

2 Krön.12:16

Så ordning Salomo, Rehabeam och Abia fattar jag det som.

Sen har vi Jerobeam också. 

Abia och Jerobeam låg i krig med varandra. 

2 Krön. 13:2

Hade Jerobeam bråkat med Rehabeam? Svåra namn…

Jag erkänner… har kanske helt och hållet missuppfattat.

Var det så att Abia tog över det dumma som Rehabeam

hade gjort, och därför fortsatte krig?

Vad väl vi behöver goda föredömen att ta efter. 

Så blev mina tankar utifrån kapitel tretton. Att mer och 

mer försöka efterlikna goda föredömen. Ta efter gott.

Och du och jag… för de som vi kan vara föredömen 

för, försök så gott det går vara ett gott föredöme.

En väldigt rak och rättfram vers. Det handlar om

Rehabeam, Salomos son.

Han gjorde det som var ont, ty han vände inte sitt 

hjärta till att söka HERREN. 

2 Krön 12:14

Kan det lika väl vara i våra liv? Ja då när vi 

hamnar (eller väljer) i situationer där vi inte 

vänder hjärtat till att söka Herren. 

Jag själv är en av dem som inte alltid är så bra

på att vända hjärtat till… Ja jag försöker och det 

kan få vara en bra början kanske.

Det var det där med ”rak och rättfram” jag också

tänkte på. 

Visst är det väl lätt att vi på något sätt ”lindar in orden”

så de ska passa? 

När det på något sätt kan vara mer fyllt av kärlek när

vi säger mer rätt? 

Undrar om du hört ordet eller uttrycket ”nöd för 

syndare”? 

Jag är inne i en period när jag känner mig trött 

på att vara ”van”. Har börjat som acceptera det 

som kanske inte känns helt rätt.

Vet att de säger att det är bra att acceptera… 

Men.

Vilken konstig bibeltanke det blev…