Det var den här jag spelade in förra året:

Med den nåd som Gud gett mig har jag som 

en kunnig byggmästare lagt grunden, och nu 

bygger en annan vidare på den. Men var och 

en måste tänka på hur han bygger.

1 Kor.3:10

Så är det. Jag tycker om att dela upp det

Paulus skriver i enstaka verser. Det kan

eventuellt göra det lite enklare?

Helt och hållet tycker jag inte om ”skrytet”

om kunnig byggmästare. 

Däremot vet jag ganska säkert att Paulus

vet att han är kunnig för att Kristus är 

kunnig. Vi behöver nog ofta ta till oss 

mer av de goda ord vår Gud har för oss. 

Vi är starka, vi är kunniga, vi är ja till och 

med perfekta för att Jesus lever i oss och är 

perfekt. 

Vi kan resa oss. Guds nåd är evig. Tar

aldrig slut.

Med evig kärlek har jag älskat dig, 

därför låter jag min nåd förbliva över dig.

Jer.31:3

Tänker också på orden i början. Om nåd.

Det är nåd att genom Guds kraft få vara

en byggmästare. 

Det är också en vacker tanke med 

samarbete. Någon bygger vidare. 

Lite kan jag börja tänka på att jag 

behöver tänka på hur jag bygger vidare.

Visst har nog den som delar kristen tro

ett ansvar? 

För kanske är jag en ”byggervidare”.

Tror att du här på bloggen kan få ord

att bygga vidare? Det är viktigt med 

orden. Där finns ansvar.

Ja dina ord som byggare är också viktiga. 

Nu tänker jag mer… En byggare.

En byggare behöver redskap. En 

byggare behöver skydd när han går

ut på uppdrag. 

Tänk vad en endaste vers kan sätta

igång tankar.

Ska jag kanske försöka samla mina

tankar?

1.Vi kan få vara, som Paulus, lite 

”skrytiga” för vi vet Vem vi går med.

Vi kan vara stolta.

2. Det är en nåd och en gåva att få

vara med och bygga. 

3. Om jag är en av dem som bygger

vidare eller om kanske du är, så har 

vi ett ansvar att bygga vidare väl. 

Att bygga på ett bra sätt.

4. En byggare behöver redskap. 

En byggare behöver skydd.  

Jag märker att jag har kommit ifrån en god vana.

Att få läsa och skriva. Behöver.

Det har inte gått så bra för mig att skriva på någon

bok. Några kapitel. Tänkte på att få göra i glädje.

Väntar lite. Nu finner jag glädje och lite lättare i

bloggen. Här kan jag blanda text med musik.

Snart kanske jag byter till bok, eller inte?

Det kommer att vara ett ganska så rörigt inlägg.

Men jag är rörig. Jag är längtande.

Paulus upplever det som lite svårt med detta att 

det liksom delas upp i olika grupper. Att man 

tycker sig höra till olika grupper. Ja, så fattar 

jag det som. 

Då förklarar han att de som arbetar ju är ett.

De är Guds medarbetare tillsammans.

Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som 

har fört er till tro, var och en med den uppgift 

som Herren har gett. Jag planterade, Apollos vattnade, 

men Gud gav växten. Varken den som planterar eller 

den som vattnar betyder något, utan bara Gud som 

ger växten. Den som planterar och den som vattnar 

är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. 

Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, 

Guds byggnad.

1 Kor.3:5-9

Jag lägger märke till att det är Herren som ger

uppgiften. Det är Han som öppnar väg. Och då

kan vi få komma med längtan att vara i uppgiften.

Det är vår Herre som leder oss.

Samtidigt… Jag tror inte på att vi liksom bara ska luta

oss tillbaka och tänka att det blir som det blir. Den 

känslan kan jag känna mig ganska så trött på. Även

om jag ju kan inse att så här är det för mig nu.

Visst är det jätterörigt? I min värld är det liksom 

en andlig värld och en köttslig (Paulus skriver

också om). Och jag tror på uppgift i andlig värld.

Kan det kanske få vara så att när du går ut

i världen skulle du kunna få se omgivningen 

så som Gud ser, med kärlek och omsorg. Se 

på andligt vis. 

På slutet:

Det låter kanske inte så fint att vara en åker. 

Men Guds åker. Och där är tänkt att växa. 

Önskar dig få växa. Önskar mig. Åkern är 

värd att vårdas.

Mordokajs makt

Kung Ahasveros tog ut en skatt av fastlandet 

och av öarna i havet. Allt vad han i sin makt 

och väldighet gjorde, liksom skildringen om 

den storhet till vilken kungen upphöjde Mordokaj, 

det finns nertecknat i krönikan om Mediens och 

Persiens kungar. Ty juden Mordokaj var kung 

Ahasveros närmaste man. Han var mycket 

ansedd bland judarna och älskad av alla sina 

bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade 

för alla sina landsmäns välfärd.

Ester 10:1-3

Det har tagit tid för mig att komma till det

sista kapitlet. Jag tog sommarlov.

Men det verkar faktiskt som att jag blir 

hjälpt med bibelläsningen när jag skriver

här på bloggen.

Så en  kväll kom det sig så att jag läste

sista kapitlet i Esters bok.

Jag kan minnas att Ester gjorde mycket

för sitt folk, men på något sätt är det som

att jag nu på slutet kommer mest tänka på

Mordokaj. Jag har blivit medveten om

denna människa.

Tänk att få bli medveten och tänka på

människor förresten. Ta vara på de 

tiderna.

Mordokaj.  

 Ty juden Mordokaj var kung 

Ahasveros närmaste man. Han var mycket 

ansedd bland judarna och älskad av alla sina 

bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade 

för alla sina landsmäns välfärd.

Ester 10:3

Han som ”hängde med Ester”. För han var

Esters fosterfar har jag för mig. 

Och så blev det så bra. Han hade bara

fått chansen att få vara med.

Tänk att få vara med och liksom 

utnyttja chans man får? Mordokaj 

gjorde på ett bra sätt.

Kommer ihåg att han under en tid

också var illa ansedd och räknades 

att gärna bli dödad.

Men så blev det så bra. Det vände 

sig till gott.

1. Använd gärna dina möjligheter

på ett vist sätt. Be gärna Gud om 

vishet. 

Om någon av er brister i vishet ska han 

be till Gud, som ger åt alla villigt och utan 

att kritisera, och han ska få.

Jak.1:5

2. Då när du är i tider av svårigheter,

behöver du inte vara rädd. Försök vila

i att du har en Gud som hjälper dig.

Frukta inte, ty jag är med dig, se dig 

inte ängsligt om, ty jag är din Gud. 

Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag 

uppehåller dig med min rättfärdighets 

högra hand.

Jes.41:10

Jag hade kommit lite efter. Det är sommar.

Jag skriver innan… och läser senare själv vad jag skrev

till mig och kanske dig. Idag var det tomt. Jag kommer

troligen, hoppas jag fortsätta läsa, men kanske inte skriva?

Tar en paus nu när det är sommar. Så jag avslutar andra

kapitlet i första Korintierbrevet. På onsdag hoppas jag

slutet på Ester kommer.

Utöver det är jag i funderingsfas… Kanske behöver vi

mer se på behov som ju finns och anpassa efter det?

Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud,

för att vi ska veta vad vi fått av Gud. Det förkunnar vi också,

inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som

Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord.

En oandlig människa tar inte emot det som kommer från

Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte

förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 

Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv

kan hon inte bedömas av någon. För vem har lärt känna

Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

1 Kor.2:12-16

Ja Paulus är svår. I en liten slags not förklarar de

(via Svenska Folkbibeln) att en oandlig människa

är en själslig människa. En människa utan Guds Ande.

Det känns som att det på något sätt är världen vi lever i.

Världen vill inte ta emot, för den är mest fokuserad på själen?

De följande orden var ord som stod på min ”ordresa”.

Kom att tänka på dem nu när jag skrev om hur en själslig

människa inte förstår det andliga. Då behöver jag, vi,

tänka på att det ändå kan finnas där. Den lilla tron som

kan få växa. Ja, så tänker jag. Vill aldrig sluta tro på att

det finns hopp.

dold, förborgad, slumrande, inneboende, potentiell, möjlig.

Tänker på samarbete.

Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud,

för att vi ska veta vad vi fått av Gud. Det förkunnar vi också,

inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som

Anden lär oss.

1 Kor.2:12-13

Jag vill gärna vara med och samarbeta.

Passar bra att fortsätta fundera…